Isländska – ett nordiskt språk med urgamla språkliga drag

Isländska språket har kvarstått nästan oförändrat genom historien. Därför är isländska i praktiken ett främmande språk för andra nordbor.

Isländska är som tusen år gammal svenska. I isländska finns gott om språkliga drag som existerade redan i fornnordiska men har utvecklats till någonting annat eller fallit bort helt och hållet i svenska och andra nordiska språk. Bland annat används bokstaven þ som kallas þorn eller thorn fortfarande i isländska. Bokstaven förekommer exempelvis i orden þú (sv. du), þakka (sv. tacka) och Alþingi som syftar på det isländska parlamentet Alltinget. Isländska har också bibehållit det gamla fornnordiska böjningssystemet: alla fyra kasus, det vill säga ackusativ, dativ, genitiv och nominativ finns kvar. Isländska liknar med andra ord finska i att det förekommer rikligt med böjningsformer i språket.

Som en följd av att isländska har förändrats så lite är det möjligt för dagens islänningar att förstå gamla fornisländska texter, till exempel släktsagor som ofta går tillbaka ända till vikingatiden. Kopplingen mellan historien och nutiden är således stark och levande på Island.

Inverkan på grannspråkskommunikation

Fastän det finns fem nordiska språk hänvisar man oftast endast till danska, norska och svenska när man talar om nordiska grannspråk. Orsaken är att ömsesidig förståelse är möjlig bara mellan dessa språk. Isländska är snarare ett främmande språk för andra nordbor. Det beror på att isländska har förändrats mindre än de andra nordiska språken, inte minst på grund av geografisk isolering och mindre inflytande från andra europeiska språk. En annan omständighet som gör isländskan svårbegriplig är islänningarnas mycket strikta inställning till lånord. Så gott som alla främmande ord får en isländsk översättning. Telefon heter sålunda sími på isländska, dator heter tölva och substantiv heter nafnorð.

Men också islänningarna deltar i grannspråkskommunikationen i Norden. Det är obligatoriskt att studera danska i grundskolan på Island, vilket ger förutsättningar att kommunicera på danska med andra nordbor. Det är emellertid vanligt att islänningarna talar så kallad skandinaviska, det vill säga danska med isländskt uttal. Det har dock sällan en negativ inverkan på begripligheten. De som talar svenska och norska anser oftast att det är lätt att förstå islänningarnas skandinaviska.

Även om isländska inte hör till de nordiska språk som är sinsemellan begripliga är det inte ovanligt för nordbor att ha kontakt med isländska. I den undersökning jag genomfört för min avhandling pro gradu uppger över en fjärdedel av finlandssvenskarna att de har någon form av kontakt med isländska. Exempelvis kan man möta isländska i någon av de populära kriminalserier som visas på teve även i Finland. Och med dagens hjälpmedel som undertextning är det möjligt att ha kontakt med ett språk utan att förstå det fullständigt.

Mera information:

Antola, Artturi (u.a.). Internordisk språkförståelse hos finlandssvenskar. Avhandling pro gradu. Åbo: Åbo universitet.

Stampe Sletten, Iben (red.) (2004). Nordens språk med rötter och fötter. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet.

Skribenten studerar nordiska språk vid Åbo universitet och är intresserad av nordiskt samarbete. Denna text är den tredje texten i den tredelade serie om Norden som ingår i hans projektpraktik.

Bild: Islands flagga (Källa: Simon Schmitt / Unsplash)