Norska – ett nordiskt språk med riklig språklig variation

Variationen inom både talad och skriven norska gör den språkliga situationen i Norge unik. Den språkliga variation som förekommer i språket avspeglar dels dialekternas viktiga roll för identiteten, dels Norges historiska bakgrund som en del av Danmark i över 400 år.

”Språket är ett medel som man kan uttrycka sig med på många olika sätt.” Så lyder den första meningen både i min kandidatuppsats och i min blivande avhandling pro gradu. När norrmännen skapade grunden för sin språkpolitik tog de denna tanke på allvar. I Norge handlar det inte bara om att språket ska få uppvisa variation utan om att variation är normalfallet; norrmän förväntas uttrycka sig på många olika sätt beroende på varifrån i landet de kommer. Språklig variation är en central del av norskan och detta gäller inte bara tal utan också skrift.

Det norska skriftspråket består av två skriftnormer, officiellt två målformer som heter bokmål och nynorska. Alla norrmän lär sig båda målformerna i skolan men de väljer vanligtvis att använda endera när de skriver norska själva. Medan bokmål prioriteras i östra och norra Norge används nynorska ofta i de västra delarna av landet. När man själv kommer från ett land med endast en skriftnorm, kan det kännas konstigt med två skriftnormer som avviker ganska mycket från varandra på vissa punkter. De två målformerna i norska har emellertid olika bakgrund. Bokmål har utvecklats från det danska skriftspråket och avspeglar det starka inflytande som Danmark hade på Norge under den gemensamma unionstiden. Nynorska, som skapades kring mitten av 1800-talet, bygger däremot på de gamla norska dialekterna.

Det norska talspråket består i sin tur i stort sett av dialekter. Till skillnad från de andra nordiska språken finns inget egentligt standardspråk. Standardiserat talspråk används i vissa begränsade situationer som nyhetssändningar i etermedier men i det dagliga livet i skolan, på arbetsplatsen och på fritiden använder norrmännen sin egen dialekt. För norrmännen finns sålunda en mycket stark koppling mellan dialekt och identitet. Den egna dialekten utgör en viktig del av hur man uttrycker sin identitet i alla sammanhang.

Inverkan på grannspråkskommunikation

En viktig del av den nordiska gemenskapen är användningen av nordiska språk i kontakt med andra nordbor. Fastän svenska och norska är relativt lättbegripliga sinsemellan kan norskans språkliga variation utgöra en utmaning vid grannspråkskommunikation, det vill säga kommunikation där man använder sitt modersmål (svenska, norska eller danska) som kommunikationsmedel med andra nordbor. Eftersom det inte förekommer lika mycket variation i svenska (och danska) kan det hända att talare av svenska är vanare vid allmänna varianter av norska som bokmål eller den dialekt som talas i Oslo. Obekantare varianter, som nynorska i skrift eller västnorska dialekter i tal, kan orsaka förståelseproblem. Trots det visar den undersökning jag genomfört för min avhandling pro gradu att norska uppfattas som mycket lättare att förstå än danska av finlandssvenskarna.

Mera information:

Antola, Artturi (2021). ”Allt som har med havet att göra, det riktiga stora havet.” Upprepning som stilfigur i Tove Janssons roman Pappan och havet. Kandidatuppsats. Åbo: Åbo universitet.

Antola, Artturi (u.a.). Internordisk språkförståelse hos finlandssvenskar. Avhandling pro gradu. Åbo: Åbo universitet.

Grünbaum, Catharina & Reuter, Mikael (2013). Att förstå varandra i Norden. Helsingfors: Nordiska ministerrådet.

Skribenten studerar nordiska språk vid Åbo universitet och är intresserad av nordiskt samarbete. Denna text är den första texten i den tredelade serie om Norden som ingår i hans projektpraktik.

Bild: Norges flagga (Källa: Mark König / Unsplash)

23.3.2023 vietetään Pohjolan päivää. Lue lisää!