Asiakirjoja – Handlingar
PIGAN EVA STINA LINDGREN OCH FALSK ORLOVSSEDEL
Eva Stina Lindgren tjänade 1829 som piga hos kronofogden Christian Ahlbäck på Veisala hemman i Nykyrka. Vid anställning hade hon dock använt sig av en förfalskad orlovssedel i sin tidigare husbondes namn, guld- och silversmed Anders Gottfrid Roos i Åbo. Falsifikatet uppdagades emellertid och hon ställdes inför häradsrätten för att svara för sitt brott. Under 1800-talet var det i lag stadgat att saknade man laga försvar och inte hade fast anställning så klassades man som försvarslös. Hade man däremot en orlovssedel av en husbonde som intygade att man var fri från tjänst, kunde man söka nya arbetsplatser. Intyget innehöll ofta också vitsord om hans eller hennes arbetsinsatser och uppförande.
Förfalskning av dokument var ett allvarligt brott vilket nog Eva Stina kände till. Inför rätta bekände hon sin skuld och berättade att hon hade i Åbo känt en studerande Anders Vilhelm Sillström från Töfsala som skrivit orlovssedeln. Han hade försäkrat henne att hon kunde vara ”sorglös” men att hon inte skulle ”yppa detta för någon”. Eva Stina hade nog insett att denna åtgärd inte var riktig men det oaktat begagnat sig av den falska orlovssedeln.
Häradsrätten överförde ärendet till Åbo hovrätt, som dömde Eva Stina att mista äran och böta 9 rubel och 20 kopek silvermynt samt ersätta kronofogden Ahlbäck med 30 rubel som skada för att han mitt i året mistat ett påräknat tjänstehjon. I händelse hon inte kunde betala sina böter, vilket säkert var fallet, så omvandlades straffet till tolv dagars fängelse vid vatten och bröd. Detta var ett hårt straff som Eva Stina måste lida. Studerande Anders Vilhelm Sillström lyckades rätten inte få till svars och han förblev ostraffad.
Åbo hovrätts arkiv, supplikakt 1830, Ebd 57, och beslutsvolym 1830, Dbc 13.
FÖRFALSKAD ORLOVSSEDEL 1839
Projektet Förfalskarna har under februari – maj 2022 registrerat över 600 förfalskningsbrott i Åbo Hovrätts arkiv under åren 1828 och 1848. Ungefär hälften av fallen utgörs av identitetshandlingar såsom prästbevis och arbetsintyg eller s.k. orlovssedlar. Resultatet i sig är inte så överraskande då det vid denna tid för flyttning eller arbetssökning krävdes av myndigheterna eller av arbetsgivarna utfärdade olika slags intyg över bland annat oklanderligt levnadssätt. Ifall det fanns anteckningar om brott och straff eller misskötsel av tjänst minskade möjligheterna betydligt att klara sig i samhället. Då var lockelsen stor att förfalska själv eller låta någon skrivkunnig förfalska en handling. Fallet med pigan Eva Stenius är ett typiskt sådant exempel.
Eva Stenius anhöll den 10 januari 1839 i Helsingfors polisinrättning om tillstånd att få vistas i staden för att söka sig en tjänst. Hon överlämnade till gevaldigern Gabriel Dahlberg en orlovssdel, som han dock misstänkte var en förfalskning. Tillfrågad därom erkände Eva genast att så var fallet. På frågan om vem som hade skrivit den berättade hon att det var före detta skarpskyttaren Johan Ihl. Han inkallades även till förhör. Både två häktades och låstes in i stadshäktet medan ärendet behandlades i stadens kämnärsrätt.
Eva Stenius hade tidigare tjänat hos kapten Uggla och fått av honom en orlovssedel. Hon hade förevisat den för Johan Ihl i en bostad, där hon för tillfället var inkvarterad trettondag jul eller den 6 januari, på gården till den Borgströmska tobaksfabriken i Kronohagen. Ihl förklarat att sedeln inte var ”alldeles fördelaktig” för henne och föreslog därför att han kunde skrivit ett nytt. För besväret hade hon betalt ett silvermynt motsvarande 32 skillingar riksgäldssedlar. Som förmildrande omständighet till förfalskningsbrottet uppgav Ihl att han ”dervid varit af starka drycker öfverlastad och derföre saknat redigt begrepp”. Han led även av epilepsi som ”försvagat hans sinnen och omdöme”. Kämnärsrätten begärde av kapten Uggla utlåtande angående orlovssedeln och svaret var att han inte skrivit sedeln. Detta hade han antecknat på baksidan av den oäkta sedeln.
Till kämnärsrätten överlämnade Eva Stenius sedan den ursprungliga av kapten Uggla skrivna orlovssedeln, vilken hon förvarat i sin bostad i en kista. Ur den framgår det att hon inte utfört sitt arbete tillfredsställande. Kapten Uggla hade bl.a. skrivit att Eva Stenius var ”något opålitlig i sina sysslor, och har fallenhet för ett mindre ordentligt lefnadssätt”.
Det intressanta med detta fall är hur och av vem förfalskningen är gjord. Jämför man den äkta orlovssedeln med den falska kan man se att pennföraren till den senare är en van skrivare. Förfalskaren eller före detta skarpskyttaren Johan Ihl, har t.o.m. en bättre stil än kapten Uggla och han skriver felfritt. Vem var Johan Ihl och var hade han lärt sig skriva? Enligt kyrkoböckerna var han född 1799 i Schlüsselburg (Nöteborg) i Kexholms län. Han var rysk undersåte och hans far var ”Titulair Rådet” Nikiforoff. Man kan anta att han behärskade tre språk: finska, svenska och ryska. Ihl hade inträtt i militärtjänst 21.10.1818 i finska skarpskyttebataljonen men hade på egen begäran p.g.a. epilepsi blivit entledigad och från september 1838 arbetat som brandvakt i Helsingfors. Pigan Eva Stenius var född 1822 i Ålö, Pargas. Hon var förstfödde i en bondefamilj. Som tioåring dog hennes far och inte så långt därefter hennes mor. Eva tjänade som piga redan vid 13 års ålder. Åbo hovrätt dömde båda att mista äran och till böter eller i brist på medel 14 dagar fängelse på vatten och bröd.
Källa: Åbo hovrätt Ebd:209, Johan Ihl, supplikakt 1839 nr 64/Nyland