Tietokanta – Databas

Mikael Korhonen och Josefine Sjöberg
Databasen Förfalskarna: uppbyggnad, informationsinnehåll och tolkningar

Databasen Förfalskarna har skapats för projektets Förfalskarna – Allmogens litterarisering och kunskap om det svenska språket i brottslig kontext i Finland under 1800-talets första hälft behov av källmaterial och grundar sig på Åbo hovrätts arkivs handlingar åren 1828 – 1850: brottmålsdesignationer och supplikakter. Databasen kompletteras med data ur folkbokföringshandlingar, skol- och universitetsarkiv, tidningar och tidskrifter. Databasens är i huvudsak planerad och förverkligad för forskning i förfalskningsbrott i Åbo hovrätts arkiv, men kan även användas för andra ändamål t.ex. för personhistorisk forskning. Databasen offentliggöras för allmänheten på riksarkivets hemsida efter att projektet avslutats 2025.

Åbo hovrätt, som grundades 1623, var länge högre domstol för underrätterna på landsbygden och i städerna fram till 1776 då Vasa hovrätt grundades och tog över ansvaret för de norra och östra judiciella verksamhetsområdena. Viborgs hovrätt grundades 1839 i vilken överfördes Savolax från Åbo domkrets. Till Åbo hovrätts geografiska verksamhetsområde hörde därefter Åbo, Björneborg, Nyland och Tavastehus.

Hovrättens huvudsakliga uppgift var att utöva prövningsrätt och verka som fullföljdsdomstol, dvs. att handlägga besvär och klagan över avgöranden som fattats av tingsrätterna. Största delen av de mål och ärenden som hovrätten handlade var också besvär över tingsrätternas avgöranden och ärenden som enligt lagen tillhörde hovrättens jurisdiktion, dvs. endast hovrätten kunde meddela verkställbara utslag i grova brottmål. Till dessa hörde bland annat alla förfalskningsbrott, vilka i grova fall kunde leda t.o.m. till dödsdom. Dödsdomar kunde fr.o.m. 1809 överklagas till senatens justitiedepartement (dödsstraffet avskaffades 1826 och ersattes med förvisning till Sibirien) som övervakade rättsväsendet i landet och utövade den högsta domsmakten i egenskap av besvärsdomstol samt administrerade bl.a. dödsdomarnas verkställighet och föredragningen av nåde- och dispensansökningar för kejsaren.

Huvudserierna för databasen

Brottmålsdesignationer (även kallade Kriminaldesignationer , arkivsignum Dbc) är årsvis inbundna förteckningar över underrätternas till hovrätten underställda brottmål samt hovrättens behandling av målen, domskälen och domsluten, dvs. domen och motiveringarna till den samt vilket lagrum domen baserar sig på. Förteckningen inleds med oavgjorda mål från föregående kalenderår, varefter följer rättsfallen i den ordning de inkommit indelade i respektive domkretsar.

Supplikakter (arkivsignum Edb) består av de rannsakningshandlingar som tillkommit i samband med behandlingen av brottmålen i underrätterna: avskrifter av underrätternas domstolsprotokoll, myndigheternas brevväxling i rättsfallen, prästbevis och i flera fall bevarat bevismaterial såsom förfalskade dokument. I supplikakterna ingår även de svarandes nådeansökningar och besvärsskrifter (supplik = bönfalla, be om) till hovrätten.

Databasens struktur

Databasen Förfalskarna är enkelt uttryckt en samling data ur Åbo hovrätts arkiv vilka hör ihop med varandra. Data har samlats in, organiserats och strukturerats på ett sådant sätt att man lätt och snabbt kan söka efter och hämta enskilda, liknande databitar eller sammanlänka olika slags datarelaterade till varandra. Databasen är uppbyggd i en matris med Excel-programmet. Databasen innehåller 696 poster och är indelad i tre huvudkategorier: Rättsdata, Persondata och Brottsdata.

Rättsdata innehåller information om själva arkivmaterialet fördelat på sju fält på följande sätt: År, Aktnr, 1, 2, 3, Dbc, Ebd.
Årtal anger då ärendet behandlats, sedan följer supplikaktens nummer, fält 1 uppger vilken typ av objekt som förfalskats: prästbevis (p), orlovssedel (o), mynt (m), sedel (s), ekonomisk överenskommelse (ekö), myndighetsbevis (my), övriga (ö). Fält 2 anger med x ifall supplikakten innehåller nåde- eller besvärsskrift. Fält 3 anger med x ifall falsifikatet har bevarats i original. I fälten Dbc och Ebd anges brottmålsdesignationens respektive supplikaktens signumnummer.

Persondata innehåller information om den åtalades namn, yrke/civilstånd, födelsetid, by och ort. Därtill ingår i fält 4 uppgift med x ifall svarande har förfalskat själv eller i fält 5 med x ifall endast använt sig av en förfalskning. I fält 6 anges svarandes kön, m = man och k = kvinna. I fälten hemort anges var svarande har bott, by och ort/stad, då brottet har begåtts.

Brottsdata innehåller uppgifter om var brottet geografiskt (ort och by) ägt rum och vilken art brottet är ifall svarande har förfalskat själv eller använt sig av falsifikat/utprånglat.
I fältet Anmärkningar ingår kommentarer ur hovrättens protokoll (brottmålsdesignation) som kan vara viktiga att ta i beaktande eller vara av särskilt intresse för forskningen.

Särskilt att ta i beaktande:
– Ifall då det i hovrättens protokoll endast står ”bevis” för att beskriva förfalskningens art har beteckningen “my” (myndighetsbevis) använts i databasens ”ärende”-kolumn. I akterna kan mer ingående beskrivningar fås, och då kan det framkomma att det exempelvis handlar om ett prästbevis eller en orlovssedel. I sådana fall ändras ”my” till respektive mer preciserad beteckning.
– I databasens kolumn Ebd (personakter) kan finnas tecknet ” – ” vilket betyder att personakten av olika orsaker saknas, t.ex. att ett ärende överförts till högre rättsinstans, senatens justitiedepartement, och att akten inte har returnerats tillbaka till hovrätten. Det här tycks i allmänhet gälla behandlingen av mycket grova brott.
– Anmärkningen ”prtk saknas” i kolumn Ebd (personakter) betyder att protokollet saknas i hovrättens brottmålsdesignation (Dbc-serien). Det kan bero på att svarande har dött under rättsprocessen eller att behandlingen av rättsfallet av andra orsaker inte har kunnat genomföras.
– De Ebd-nummer som är markerade med ljusröd färg har tills vidare användningsförbud i arkivet pga mögelskador. Dessa akter har heller inte skannats. (gäller Ebd nr 67, 68, 328, 329, 330, 343, 344, 345, 369, 371)
– Då fall är markerade med röd text betyder det att ifyllandet av uppgifter om dem är under arbete.
– Brottmålsdesignationerna, serien Dbc, finns fotograferade 1828 – 1850. Från 1828 till 1841 är rättsfallen indelade årsvis i två mappar i kronologisk ordning och enligt ämne: Förfalskningar (prästbevis, orlovssedlar, ekonomiska överenskommelser m.m.) och Sedlar, mynt (förfalskning, utprångling m.m.). Från åren 1842 till 1850 är alla rättsfall i samma mapp.

Tolkning av databasen, källmaterialet

Uppbyggnaden och användningen av en databas är alltid fråga om en tolkning av det ursprungliga arkivmaterialet. Enbart databasen är inte forskning i sig, utan det krävs alltid en analys av det statistiska materialet för att förstå forskningsämnet och skapa resultat. I databasen har skriven och löpande historisk text överförts och kvantifierats i tabellform dels i numerisk form, dels komprimerats. Databasarbetet är dock ett synnerligt viktigt och en nödvändig arbetsfas för att kunna skapa en kvalitativ och statistisk analys. Dessutom kan enbart en kvantifiering av källmaterialet leda till nya forskningsrön och resultat, som i annat fall hade blivit oupptäckta i ett omfångsrikt och svårhanterligt material.

I detta fall handlar det om hur informationen i de handlingar som ingår i Åbo hovrätts arkiv ska tolkas. En del data är självklara såsom årtal, namn och orter. Det finns dock data som kan tolkas på olika sätt beroende på vad man i rättsprocesserna har antecknat i domstolsprotokollen och hur data har senare överförts från handskriven text till databasen. Det här gäller särskilt fälten objekttyp och brottets art. Databasen baserar sig inte på entydiga statistiska data, utan är en tolkning av källmaterialet vid genomläsning av handlingarna.

Exempelvis är ifyllandet av kolumnerna ”4. Förfalskat själv” och ”5. Använt själv” en utmanande tolkningsfråga. Det handlar om en konstgjord kategorisering i databasen, med flytande gränser. Svårigheten att göra denna kategorisering handlar om vems bedömning av situationen man ska följa: rättsinstansernas inledande antaganden, den anklagades egna redogörelser eller rättens slutliga utlåtanden vid domen? Exempelvis står det ofta i början av rättsprotokollen att personen misstänks för att ha ”förfalskat eller låtit förfalska”, med andra ord kan personen då höra till bådadera kategorier. Sedan följer den anklagades och vittnenas redogörelser, som förstås ofta kan vara motstridiga och oklara. Föga förvånande menar den anklagade ofta att hen inte själv förfalskat, fastän rätten kanske misstänker personen för det. Den slutliga domen kan sedan komma med ytterligare en till bedömning om huruvida personen har själv förfalskat eller endast använt, eller om personen har både förfalskat och använt. Hittills har databasens kolumner om detta ifyllts främst i enlighet med rättens inledande antaganden om hurdant brott som ägt rum. I takt med att forskarna läser personakterna noggrannare kan dock en annan bild av situationen framträda. Hursomhelst förblir kategoriseringen som sagt en tolkningsfråga, eftersom det i de flesta fall förblir osäkert vad den anklagade personen faktiskt gjort sig skyldig till.
Strävan till dataintegritet, att uppgifterna i databasen är korrekta och utan motsägelser, har varit huvudmålet. Huvudansvaret för kvaliteten på datan vilar givetvis på användaren, men användningen av databasen har underlättats genom att lägga till villkor i fälten som beskriver informationen.

Källor
Mirkka Danielsbacka m.fl., Avaimia menneisyyteen. Opas historiantutkimuksen menetelmiin, “Määrälliset menetelmät historiantutkimuksessa”, s. 250 – 270.
Förvaltningshistorisk ordbok, “Ord med temat Justitieförvaltning och domstolsväsende”,https://fho.sls.fi/tema/35/justitieforvaltning-och-domstolsvasende/#H samt “designation”, https://fho.sls.fi/uppslagsord/8554/brottmalsdesignation/.
Mikael Korhonen & Josefine Sjöberg, Historisk tidskrift för Finland 2022:2, “Falska prästbevis, orlovssedlar och sedelmynt. Nytt forskningsprojekt om förfalskare och falsifikat”, s. 227 – 231.