Norden i de finländska läroplanerna

Maija Kesäniemi

När jag började studera pedagogik vid Åbo universitets lärarutbildning med nordiska språk som biämne hade jag ingen aning om att jag också skulle bli svensklärare. Under studietiden har jag dock blivit så inspirerad av nordiska språk, att jag bestämde mig för att även avlägga de fördjupade studierna i ämnet. I år har jag arbetat med min biämnesavhandling i nordiska språk, som jag blev klar med för ett par veckor sedan. Den har titeln ”Eleven lär sig om svenskans betydelse som nyckelspråk till de nordiska språken och kulturerna”. En analys av hur Norden framställs i läroplanerna för den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen och handlar om ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som jag anser vara ytterst viktigt: Norden i skolan.

Det har varit mycket givande att kombinera två perspektiv, pedagogik och Norden, och därigenom få en djupare förståelse för hur de finländska läroplanerna vägleder lärare i undervisningen om Norden. Ämnet är också högaktuellt, eftersom ny forskning till exempel har visat att många finländska svensklärare inte ser Norden som en central del av svenskundervisningen och upplever att de har begränsade möjligheter att delta i nordiskt samarbete. Forskning har också visat att finländska elever inte alltid inser vilka möjligheter kunskaper i svenska kan öppna för dem i framtiden, både när det gäller studier och arbete i Norden. Samtidigt uppfattar många svenska som ett onödigt och tråkigt språk. (Se t.ex. Härmälä & Marjanen 2023a, 2023b.)

I min avhandling undersökte jag alltså hur Norden framställs i två finländska läroplaner: Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014 och Grunderna för gymnasiets läroplan 2019. Studien är kvalitativ och bygger på materialbaserad innehållsanalys. Jag använde också kvantifiering för att beräkna frekvenser och procentandelar för de skapade kategorierna. På så sätt kunde jag jämföra hur Norden framställs i de två läroplanerna. Jag undersökte också skillnaderna i hur Norden framställs i A-svenska, dvs. den långa lärokursen med fler veckotimmar som inleds före årskurs 6, och B1-svenska, dvs. den medellånga lärokursen med färre veckotimmar som inleds i årskurs 6 inom den grundläggande utbildningen.

Norden – från språkgemenskap till global aktör

Resultaten i min avhandling visar att Norden beskrivs utifrån fyra dimensioner i läroplanerna både för grundskolan och gymnasiet: nordisk språkgemenskap, nordisk kulturgemenskap, nordiskt samarbete och Norden som geografiskt område. Av dessa får den geografiska dimensionen minst utrymme, medan den nordiska kulturgemenskapen spelar en viktig roll i båda läroplanerna. Samtidigt finns det intressanta skillnader. I grundskolans läroplan betonas den nordiska språkgemenskapen, medan den får betydligt mindre utrymme i gymnasiets läroplan. Där lyfts i stället det nordiska samarbetet fram, särskilt svenskans betydelse i nordiska sammanhang och för de studerandes framtid. Sammantaget tyder resultaten på att perspektivet på Norden breddas i takt med elevernas ålder. I grundskolans läroplan ligger fokus främst på konkreta gemensamma nämnare, såsom språk och kultur, medan Norden i gymnasiets läroplan framställs i ett bredare perspektiv som en samhällelig och global aktör.

Att motivera till svenskstudier genom Norden

Den nordiska kulturgemenskapen betonas således i båda läroplanerna jag undersökt. Till exempel lyfts nordiska kulturer och gemensamma kulturella drag ofta fram.

Att enligt val behandla frågor och värderingar som förenar de nordiska länderna, till exempel historia, samhällssystem, traditioner och förhållande till naturen. Att bekanta sig med de värden som förenar de nordiska länderna, såsom demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet. Innehåll väljs även utgående från ämnen som är av intresse och betydelse för eleverna.

Detta är ett betydelsefullt och intressant resultat i ljuset av tidigare forskning (t.ex. Lehti-Eklund & Green-Vänttinen 2011; Pyykkö 2014; Skjold Frøshaug & Stende 2021), som har visat att kultur kan vara en viktig motivationsfaktor för att lära sig svenska. Detta är också särskilt relevant med tanke på den oroväckande låga motivationen att lära sig svenska och de svaga studieresultaten bland många finskspråkiga elever i Finland (se t.ex. Härmälä & Marjanen 2023a, 2023b). Jag vill därför uppmuntra alla lärare, särskilt svensklärare, att fundera över hur nordiska perspektiv kan integreras på ett engagerande och inspirerande sätt i undervisningen och skolvardagen.

Därtill är det viktigt att eleverna ser vilka möjligheter kunskaper i svenska kan ge dem, eftersom svenskans praktiska betydelse kan främja motivationen att lära sig språket (se t.ex. Lehti-Eklund & Green-Vänttinen 2011). I gymnasiet, där studierna numera är uppbyggda av moduler, kopplas svenskans betydelse i läroplanen konkret till studie- och arbetsmöjligheter i Norden.

Modulens uppgift är att fördjupa den studerandes uppfattning om språkfärdigheter som arbetslivsfärdighet och socialt kapital. I modulen diskuteras planering av fortsatta studier och karriär samt arbete på svenska, i synnerhet i en nordisk kontext.

En lika tydlig koppling saknas i grundskolans läroplan. Därmed finns en risk för att svenskans betydelse förblir abstrakt för både lärare och elever. Även nordisk kultur behandlas ofta på en mycket allmän nivå i läroplanerna, utan att det tydligt framgår vilka kulturella aspekter som avses. Detta ger lärarna stort tolkningsutrymme. Därför vore det värdefullt att redan i grundskolan konkret visa hur svenskan kan vara användbar i elevernas vardag och framtid samt att lyfta fram nordisk kultur i undervisningen. På så sätt kan undervisningen också stärka elevernas framtida motivation att lära sig svenska och engagera sig i Norden.

Läroplanen uppmuntrar till nordiskt samarbete

Nordiskt samarbete lyfts tydligt fram i svenskundervisningen i både grundskolans och gymnasiets läroplan. Detta är i samklang med en modern syn på lärande, där interaktion, autenticitet samt öppenhet för språkliga och kulturella möten står i centrum. Till exempel digitala verktyg erbjuder många möjligheter att skapa kontakter och samarbete över landsgränserna i Norden.

Studierna i det andra inhemska språket ska förbereda eleverna för planmässigt och kreativt arbete i olika sammanhang. Eleverna och elevgrupperna ska också ges möjligheter att bilda nätverk och kommunicera med människor även i olika delar av Norden. Digitala verktyg erbjuder en naturlig möjlighet att genomföra språkundervisningen i autentiska situationer och utifrån elevernas kommunikationsbehov.

För att nordiskt samarbete ska bli en naturlig del av undervisningen behöver lärarna tid, resurser och konkreta möjligheter att samarbeta med kollegor i andra nordiska länder. Med andra ord behöver läroplanernas mål få stöd i praktiken.

Markanta skillnader i gymnasieutbildningen

Som jag nämnde tidigare undersökte jag också skillnaderna i hur Norden framställs i A- och B1-svenska. Överlag får Norden mer utrymme i A-svenska, men två resultat är särskilt intressanta. För det första behandlas Norden mycket ingående i B1-svenska på högstadiet. För det andra är skillnaden mellan A- och B1-svenska markant i gymnasiet, där Norden behandlas betydligt mindre i B1-svenska. Detta väcker frågan om hur mycket elever som läser B1-svenska får lära sig om Norden, särskilt då majoriteten av de finskspråkiga eleverna läser denna lärokurs.

Skolan har ett viktigt ansvar i att ge eleverna de kunskaper och färdigheter som behövs för att kunna delta i nordiskt samarbete i framtiden. Jag hoppas att min avhandling inspirerar lärare att fördjupa sina kunskaper om Norden, lyfta fram nordiska perspektiv i undervisningen och skapa möjligheter till samarbete över landsgränserna i Norden. Mina resultat understryker vikten av en mångsidig och engagerande undervisning om Norden, där också svenskans betydelse i det nordiska sammanhanget blir tydlig och meningsfull för eleverna. Samtidigt är skolan också med och skapar en känslomässig och identitetsmässig grund för att alla ska kunna känna att de hör hemma i Norden. Ett starkare nordiskt perspektiv i skolan är dock inte enbart lärarnas ansvar. Det är en gemensam uppgift för hela skolan – och ytterst för hela samhället.

Litteratur

GLGU 2014 (POPS 2014) = Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen. Utbildningsstyrelsen. eGRUNDER, PDF-version.

GLP 2019 (LOPS 2019) = Grunderna för gymnasiets läroplan. Utbildningsstyrelsen. eGRUNDER,  PDF-version.

Härmälä, Marita & Marjanen, Jukka, 2023a: B1-ruotsin oppimistulokset perusopetuksen päättövaiheessa 2022. Kansallinen koulutuksen arviointikeskus, Julkaisut 10:2023.

Härmälä, Marita & Marjanen, Jukka, 2023b: A-ruotsin oppimistulokset perusopetuksen päättövaiheessa 2022. Kansallinen koulutuksen arviointikeskus, Julkaisut 10:2023.

Kesäniemi, Maija, 2026: ”Eleven lär sig om svenskans betydelse som nyckelspråk till de nordiska språken och Kulturerna”. En analys av hur Norden framställs i läroplanerna för den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Biämnesavhandling. Åbo: Nordiska språk, Åbo universitet.

Lehti-Eklund, Hanna & Green-Vänttinen, Maria, 2011: Svenska i finska grundskolor. Helsingfors: Finska, finskugriska och nordiska institutionen, Helsingfors universitet.

Pyykkö, Riitta, 2014: Kulttuuri kielenopetuksessa. I: Pietilä, P. & Lintunen, P. (red.): Kuinka kieltä opitaan. Helsinki: Gaudeamus. S. 188–203.

Skjold Frøshaug, Andrea & Stende, Truls, 2021: Har Norden et språkfellesskap? Köpenhamn: Nordiska ministerrådet.