Birgittas speciella förhållande till det himmelska riket

Under sin resa mot sitt framtida kloster i Vadstena upplevde den heliga Birgitta en uppenbarelse där en lärd munk klättrade upp för en stege till himlen för att diskutera med Kristus. Stegar har ofta använts som symboler för andlig strävan och tillväxt i medeltida konst och tänkande, men i Birgittas vision representerar de den skolastiska teologins argumentation. Hon såg detta som motsatsen till sin egen andlighet, där hon genom sin hängivenhet och sina visioner hade en mer direkt och naturlig kontakt med Gud. I tidiga manuskriptillustrationer har en lång pergamentremsa avbildats mellan den ridande Birgitta och Jungfru Maria som sitter i himlen, som en symbol för deras direkta kommunikation.

Som bilden visar bad Birgitta även när hon red. Hon använde också ridning som en metafor: det heliga dopet är som en häst som bär en person framåt mot Gud. Under sin pilgrimsfärd till Nidaros (nuvarande Trondheim) till Sankt Olavs grav lämnade dock Birgitta sin häst bakom sig, eftersom hon ville göra pilgrimsfärden specifikt till fots.