Arkeobiologi
Arkeobiologi berättar om hur människan påverkat den forna miljön
Arkeobiologi är en gren av arkeologin som forskar i den forna miljön och hur människosamhällen påverkat den. Den delas i flera mer specifika forskningsområden, såsom paleobotanik (växter) och osteologi (ben). Kvarvaror av växter och djur uppsöks systematiskt från geologiska lager. Kvarvarorna kan härstamma från mänsklig aktivitet eller ha naturligt ursprung. Arkeobiologiska utgrävningar görs för det mesta vid ställen där det finns tecken av mänsklig aktivitet.
Vi genomför sommaren 2019 arkeobiologiska utgrävningar vid Själö för att ta reda på vilka djur- och växtarter befunnit sig där under de gångna århundraden. De tidigaste tecknen av bebyggelse är från 1500-talet, så vi kommer att gräva ner ändå till den tidsperioden. Hur har växtligheten ändrats med tiden och hur har landskapet sett ut? Kvarvaror av växter kan bestå av t.ex. pollen, kiselalger, fytoliter eller frön. Kvarvaror av små djur, såsom insekter och fiskar, berättar också om förändringar i miljön och klimatet. Större djur kan t.ex. ge en fingervisning på vad människor ätit.
Vi använder en relativt småskalig utgrävningsmetod som är mer skonsam än att öppna markytan på ett större område. Provernas lager bevaras, så att mindre delprover från olika tidsperioder kan tas.
Provtagningsområden
Kyrkudden, platsen för spetälskehospitalet
Byggnaderna på Kyrkudden förföll som en följd av Stora ofreden. Ägokartan från 1811 berättar att det på Kyrkudden senare funnits åker och mjölnarens odlingar. Arkeologiska utgrävningar vid den nuvarande kyrkan har hittat ben.
Området nära gravröset från brons- eller järnåldern
Själva gravröset har utgrävts 1993. Inga föremål hittades. En kort bit söder om röset har det funnits en åker på 1800-talets slut. Vi gräver en provgrop vid åkerns kant.
Gamla hospitalsträdgården
Norr om den gamla mentalsjukhusets huvudbyggnad, på en klippig och igenvuxen sluttning, fanns hospitalets trädgård på 1800-talet. Många av trådgårdens växter växer fortfarande där, såsom rosor, äppel- och körsbärsträd.
Fogdeby: historisk gårdsområde
Gården befinner sig i mitten av ön, på en klippig backe omgiven av gamla åkrar. Gården har funnits åtminstone från 1500-talet, möjligtvis redan från medelåldern.
Arkeobiologiska fynd
Växternas makrofossiler
Växternas makrofossiler, såsom frön, korn, frukter och löv, isoleras från jordproverna genom flotation (där organiskt material flyter i en vätska och skiljs därmed från sedimentet). Växtdelarna analyseras och identifieras med hjälp av mikroskoper och en av nutida växter bestående referensmaterial. De flesta makrofossiler syns med bara ögat, och kan till stor del också analyseras utan mikroskop.
Pollen
Pollen är oerhört användbar i arkeobiologin eftersom den tål både mekanisk och kemisk påfrestning. Identifiering sker under mikroskop och baserar sig på pollenets storlek, form, struktur och yta. Familj, släkt eller till och med art kan ofta kännas igen. Pollenkorn bevaras särskilt väl tack vare sporopolleninen i deras cellvägg, som i lämpliga lager kan bevaras nästan evigt. Genom att tillägga Lycopodium-sporer till pollenprover går det att räkna kornen.
Fytoliter
Fytoliter är små kvartskristaller som bildas inuti växter, och som bildar en mångfaldig skara artspecifika mikrofossiler. De separeras från jordprover genom att ta bort organiskt material och därefter genom separation i tung vätska. Fytoliternas form påminner om den ursprungliga växtvävnadens struktur, och deras form och position inom växten brukar vara specifika till en viss familj, släkte eller till och med art. Fytoliter kan bevaras i tusentals år på stället där växten växte. Därmed ger de information om den forna växtligheten och hur den förändrats.
Djurens mikrofossiler
Djur ger sällan stora arkeologiska fynd. De flesta fynd är små till storleken, och härstammar från de överlägset vanligaste djuren: insekter och andra leddjur. Inskternas håda delar bevaras särskilt väl, t.ex. mundelarna, delar av hudskelettet och ibland också vingarna. Vi jämför fynden med referensmaterialet vid Åbo universitets zoologiska museum. Referensmaterialet innehåller också insekter som samlats på Själö. Mikrofossiler berättar inte bara vilka insekter som funnits, utan ger också en bredare bild av vem som levt på området och hur området sett ut. Dyngbaggar, till exempel, berättar om forntida boskapsskötsel, och insekter som är typiska inomhus berättar om bebyggelse.
Ben
Osteologi forskar i ben som lämnats av döda djur och människor. Utgrävningar upptäcker ofta ben av husdjur, fåglar eller fiskar. Från benen kan man oftast bedöma vilken art eller släkte de tillhört och hur gamla djuren blivit.