Bebisars temperament och vårdnadshavares närvaro hänger ihop med barns kommunikationsutveckling

”Många vårdnadshavare börjar först tro på temperament efter att de fått sitt andra barn” har temperamentsforskaren Mary Rothbart sagt. När jag blev tvåbarnsmamma hade jag redan forskat i samband mellan bebisars temperament och språkutveckling i flera år, men fann ändå citatet verkligt träffande. Som talterapeut var jag också medveten om att vårdnadshavare har en viktig roll i barns språk- och kommunikationsutveckling. Ändå var det först i vardagen med andra barnet som det blev konkret för mig – hur man umgås med barn kan verkligen se ganska olika ut beroende på barnets temperament. Barnen var från första stund olika gällande hur ofta de sökte vuxnas uppmärksamhet, vad de gillade att göra, hur länge de ville syssla med samma sak, hur nyfikna de var på nya saker och personer, och så vidare. Därför pratade man som vårdnadshavare lite olika med dem och sysslade med olika aktiviteter.

Att uppleva barnens temperament och språkutveckling i verkligheten inspirerade mitt avhandlingsarbete ytterligare och den 10. oktober kom äntligen dagen för min disputation – en oförglömlig dag.

Men vad sa våra forskningsresultat om samband mellan bebisars temperament, vårdnadshavares emotionella tillgänglighet och barnets tidiga kommunikationsutveckling?

Två temperamentsdrag hos bebisar hade positiva samband med deras tidiga kommunikationsutveckling: positiv emotionalitet och självreglering. Positiv emotionalitet betyder till exempel att barnet har nära till skratt och leenden, är aktivt och nyfiket på nya saker och personer och njuter av intensivare aktiviteter. Självreglering beskriver till exempel hur länge barnet intresserar sig för samma aktiviteter, njuter av lugnare aktiviteter och hur lätt barnet har att lugna sig efter att ha varit upprört – antingen på egen hand eller med hjälp av en vuxen. De bebisar som hade högre nivå av dessa två drag tenderade framförallt att använda mer gester i 14-månadersåldern, men de hade också starkare ordförråd vid samma ålder och i viss mån ändå upp i 2,5-årsåldern. Bebisars tendens att uppleva och visa negativa känslor hade däremot inget samband med deras kommunikationsutveckling.

Vårdnadshavarens emotionella tillgänglighet – alltså förmåga att skapa en varm och sund relation till barnet och uppmärksamma och bemöta barnets signaler – hade också positiva samband med barnets kommunikationsutveckling vid 14 månaders ålder. Det här gällde för alla barn, oberoende av deras temperament.

Det är ändå viktigt att komma ihåg att det finns många faktorer som påverkar barns kommunikationsutveckling förutom temperament och vårdnadshavarens emotionella tillgänglighet.

Vad ska man ta med sig av det här?

Som småbarnsförälder vet man att vardagen kan vara hektisk med mycket som pockar på ens uppmärksamhet. Kraven på den som vill vara en god vårdnadshavare är många. Utöver vardagssysslor som alltid varit närvarande är skärmar en nytillkommen distraktionsfaktor i mångas vardag, både för vuxna och barn. Forskningsresultat visar att överdriven skärmanvändning hos både vårdnadshavare och barn har negativa samband med barnens språkutveckling. En stark kommunikationsförmåga är ändå viktig för oss människor på många olika sätt och i många situationer – för att skapa samhörighet och relationer och ta in och förmedla kunskap, både i skola, studier, arbetsliv och på fritiden.

Barn lär sig språk från omgivningen och framförallt i direkt samspel med andra som riktar sin kommunikation till barnet. Barn behöver höra ord och se gester för att kunna lära sig dem. Därför spelar vuxna i barnets omgivning en viktig roll för deras kommunikationsutveckling. Forskningsresultaten visar att barn med olika temperament kan ha lite olika förutsättningar att utveckla sin kommunikationsförmåga. Barn som är mindre aktiva, nyfikna och gladlynta eller som har svårare att styra sin uppmärksamhet, koncentrera sig och reglera sina känslor kan dra nytta av att man lite extra medvetet stöder deras kommunikationsutveckling på ett sätt som passar dem. Kanske till exempel genom att skapa fler mysiga stunder av samspel i en trygg, bekant miljö för ett barn som är försiktigt inför nyheter, eller genom att låta ett barn som har svårt att fokusera på bokläsning själv välja en bok och styra samtalet kring bilderna i ställer för att bara lyssna.

I en värld full av krav och rekommendationer från olika håll är jag glad att på basen av min avhandling kunna komma fram till följande råd till småbarnsföräldrar och andra som träffar små barn:

Prioritera tid tillsammans och ha trevligt. Lär känna barnet och hitta sätt att samspela och kommunicera som ni njuter av.

Denise Ollas-Skogster
FT, Talterapeut