Skolornas säkerhetsarbete ur mentorns synvinkel

Utvecklingsarbetet i de svenskspråkiga pilotskolor tog slut i våras. Två svenskspråkiga skolor har varit med i projektet TRYGG i skolan för att främja sina säkerhetskultur och säkerhetsarbete. Vi frågade skolornas mentor Helga Rajala hur hon tycker att utvecklingsarbetet har gått. Läs intervjun nedan.

En trygg skola är trygg för alla, för såväl elever som personal, säger Rajala. 

Hurdant har samarbetet varit med dina skolor? På vilken sätt har ni samarbetat?

Jag har varit mentor för två pilotskolor, och samarbetet har fungerat bra. Det har varit viktigt att i ett tidigt skede göra upp tidtabeller för mina besök och att klargöra vad skolorna ska göra eller förbereda inför mina besök. I samband med mina besök har jag haft träffar med rektor och trygghetsteamen. Då har vi pratat om de olika interventionerna, såsom årsplanen för säkerhet, årsklockan, HALI (Handledning i likvärdigt ingripande) och elevmedverkan. Dessutom har jag varit med på en fokusgruppdiskussion på hösten och en på våren. Jag var också med då skolans fysiska säkerhet kontrollerades vid OVA I och OVA II. Mina pilotskolor hade även önskat sig några fortbildningar, och jag var närvarande vid en del av dem. Vid varje besök har jag haft med mig något ätbart, vilket uppskattats mycket! 

I min kontrollskola har jag också varit närvarande vid OVA I och OVA II, samt vid fokusgruppdiskussionen på våren. Jag har också fört reflex till eleverna i skolan. Även kontrollskolan har fått något ätbart vid mina besök.

Vilken har varit den viktigaste delen av ditt jobb som mentor? Finns det nånting som har varit svårt?

Min viktigaste uppgift var att påminna pilotskolorna om att genomföra interventionerna och det svåraste var att inte ge färdiga svar, utan att låta skolorna själva fundera och komma fram till beslut. Det har varit intressant att följa med processen, och märka att säkerheten börjat löpa som en röd tråd i deras arbete. 

Hur tycker du att skolorna har lyckats främja tryggheten?

Skolorna hade stor nytta av OVA I, där konkreta fysiska säkerhetsbrister påpekades. Skolorna har åtgärdat väl dessa säkerhetsbrister, och även fått hjälp av kommunens tekniska personal. Däremot har skolorna haft svårare att rätta till brister i sin dokumentation, vilket är helt förståeligt, eftersom tiden gått åt för att avhjälpa de fysiska bristerna. Skolorna är dock medvetna om situationen och har på agendan att nästa läsår satsa på uppdateringar av dokumentationen.

Jag ser även resultat av att skolorna tagit eleverna med i säkerhetsarbetet. Pilotskolorna har haft stor nytta av att ta eleverna med i säkerhetsarbetet, och jag tror att de i fortsättningen också kommer att aktivera eleverna mera. Pilotskolorna har fått ett nytt tankesätt kring säkerheten. Säkerheten och tryggheten har fått ett större och mera medvetet utrymme i personalens och elevernas vardag. Mina pilotskolor har inte haft disciplinära problem, så jag kan inte säga om det skett någon utveckling på detta område. 

Vilka är de största utmaningarna som skolor har i sitt säkerhetsarbete?

I de små skolorna måste rektor ensam ta stort ansvar, eftersom det inte finns så många kolleger att dela ansvaret med. Små skolors rektorer borde få mera strukturerad handledning, så att de bättre vet vad de ska göra för säkerheten, speciellt med tanke på storolyckor. Kommunens tekniska personal borde ta större ansvar för den fysiska säkerheten i skolorna. Inom skolan är det viktigt att bygga upp en säkerhetskultur och att alla inblandade följer givna regler.

Vad skulle du vilja säga till skolor som försöker jobba för tryggheten varje dag?

Skolan är en arbetsmiljö för många människor. Alla har rätt till en trygg arbetsmiljö – alla dagar! Om skolan/arbetsplatsen inte känns trygg, dela din oro med dina kolleger. Bara genom att identifiera problemen kan man nå förändring!