The Vulnerable Brain and Very Preterm Infants – Findings from the PIPARI-Study
Tidig utveckling och beteende av prematurbarn med mycket låg födelsevikt
Bakgrund
Det är känt att prematurbarn med mycket låg födelsevikt löper en större risk att drabbas av patologiska ändringar i hjärnan som en komplikation av en för tidig födelse. Syrebrist under graviditeten ökar blodcirkulationen i fostrets hjärna för att försäkra syreintaget i hjärnan. Tidigare har man inte undersökt hur avvikande blodcirkulation under graviditeten påverkar hjärnans struktur efter födelsen hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt. Dessutom finns det endast knappa kunskaper om dessa barns beteende efter utskrivningen från sjukhuset. I samband med hjärnskador är det vanligt att hjärnans sidoventriklar utvidgas. Större sidoventriklar är också ett vanligt fynd hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt. Mätningsmetoderna av storleken på sidoventriklarna varierar mycket i olika undersökningar, vilket gör det svårt att jämföra tidigare resultat.
Syften
Syftet med undersökningen var att utreda faktorer kopplade till hjärnkomplikationer hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt och samband mellan hjärnfynd och barnens tidiga utveckling.
Undersökta barn
I undersökningen ingick prematurbarn med mycket låg födelsevikt som var födda på Åbo universitetscentralsjukhus 1/2001–7/2004.
Metoder
Under graviditeten mättes fostrets blodcirkulation med hjälp av ultraljud inom en vecka före födelsen. Hjärnans struktur undersöktes med ultraljud då barnen var nyfödda och därefter månatligen ända till det beräknade förlossningsdatumet. Då undersöktes hjärnan även med magnetisk resonanstomografi. Gråtbeteendet undersöktes med hjälp av en gråtdagbok (Baby Day Diary) som antingen föräldrar eller skötare fyllde i . Barnens neurologiska utveckling bedömdes då deras ålder motsvarade graviditetsvecka 36, vid beräknat förlossningsdatum, vid 1 och 2 månaders ålder (Dubowitz Neonatal Neurological Examination) och vid 1 och 2 års ålder (Hammersmith Infant Neorological Examination).
Forskningsresultat
I den första delundersökningen konstaterades att avvikande hjärnfynd hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt inte ökade gråtandet i spädbarnsålder eller påverkade utvecklingen av barnens dygnsrytm. Prematurbarn med mycket låg födelsevikt som hade hjärnskada hölls i famnen vid beräknat förlossningsdatum mer än prematurbarn utan skada. Också i 5 månaders ålder hölls prematurbarnen i famnen mer än fullgångna barn i kontrollgruppen. Att vara i famnen kan hjälpa prematurbarn att reglera sitt beteende och därmed minska gråtandet. I den andra delundersökningen rapporterades att ifall avvikande blodcirkulation i hjärnan ökar under fostertiden samtidigt som cirkulationen i navelartärer minskar, påverkar det hjärnans utveckling så att hjärnans volym förblir mindre. I den tredje och fjärde delundersökningen utreddes storleken på sidoventriklar. Det visade sig att storleken på sidoventriklar kan mätas åtminstone lika exakt med hjälp av ultraljud som med magnetröntgen. Att storleken på sidoventriklar ökar utgör en risk för avvikande hjärnstruktur och minskning av volymer i olika delar av hjärnan samt för avvikande utveckling i 2 års ålder. Förutom de ovan nämnda publicerade fynd rapporterades i avhandlingen även opublicerade resultat om neurologiska fynd typiska för prematurbarn med mycket låg födelsevikt, vid beräknat förlossningsdatum och i 1 års korrigerad ålder.