Utvecklingen av prematurbarn med mycket låg födelsevikt
Tidig utveckling och beteende av prematurbarn med mycket låg födelsevikt
med.dr Jonna Maunu (sammanfattning av doktorsavhandlingen)
Bakgrund: Det är känt att prematurbarn med mycket låg födelsevikt löper en större risk att drabbas av patologiska ändringar i hjärnan som en komplikation av en för tidig födelse. Syrebrist under graviditeten ökar blodcirkulationen i fostrets hjärna för att försäkra syreintaget i hjärnan. Tidigare har man inte undersökt hur avvikande blodcirkulation under graviditeten påverkar hjärnans struktur efter födelsen hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt. Dessutom finns det endast knappa kunskaper om dessa barns beteende efter utskrivningen från sjukhuset. I samband med hjärnskador är det vanligt att hjärnans sidoventriklar utvidgas. Större sidoventriklar är också ett vanligt fynd hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt. Mätningsmetoderna av storleken på sidoventriklarna varierar mycket i olika undersökningar, vilket gör det svårt att jämföra tidigare resultat.
Syften: Syftet med undersökningen var att utreda faktorer kopplade till hjärnkomplikationer hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt och samband mellan hjärnfynd och barnens tidiga utveckling.
Undersökta barn: I undersökningen ingick prematurbarn med mycket låg födelsevikt som var födda på Åbo universitetscentralsjukhus 1/2001–7/2004.
Metoder: Under graviditeten mättes fostrets blodcirkulation med hjälp av ultraljud inom en vecka före födelsen. Hjärnans struktur undersöktes med ultraljud då barnen var nyfödda och därefter månatligen ända till det beräknade förlossningsdatumet. Då undersöktes hjärnan även med magnetisk resonanstomografi. Gråtbeteendet undersöktes med hjälp av en gråtdagbok (Baby Day Diary) som antingen föräldrar eller skötare fyllde i . Barnens neurologiska utveckling bedömdes då deras ålder motsvarade graviditetsvecka 36, vid beräknat förlossningsdatum, vid 1 och 2 månaders ålder (Dubowitz Neonatal Neurological Examination) och vid 1 och 2 års ålder (Hammersmith Infant Neorological Examination).
Forskningsresultat: I den första delundersökningen konstaterades att avvikande hjärnfynd hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt inte ökade gråtandet i spädbarnsålder eller påverkade utvecklingen av barnens dygnsrytm. Prematurbarn med mycket låg födelsevikt som hade hjärnskada hölls i famnen vid beräknat förlossningsdatum mer än prematurbarn utan skada. Också i 5 månaders ålder hölls prematurbarnen i famnen mer än fullgångna barn i kontrollgruppen. Att vara i famnen kan hjälpa prematurbarn att reglera sitt beteende och därmed minska gråtandet. I den andra delundersökningen rapporterades att ifall avvikande blodcirkulation i hjärnan ökar under fostertiden samtidigt som cirkulationen i navelartärer minskar, påverkar det hjärnans utveckling så att hjärnans volym förblir mindre. I den tredje och fjärde delundersökningen utreddes storleken på sidoventriklar. Det visade sig att storleken på sidoventriklar kan mätas åtminstone lika exakt med hjälp av ultraljud som med magnetröntgen. Att storleken på sidoventriklar ökar utgör en risk för avvikande hjärnstruktur och minskning av volymer i olika delar av hjärnan samt för avvikande utveckling i 2 års ålder. Förutom de ovan nämnda publicerade fynd rapporterades i avhandlingen även opublicerade resultat om neurologiska fynd typiska för prematurbarn med mycket låg födelsevikt, vid beräknat förlossningsdatum och i 1 års korrigerad ålder.
Den kognitiva utvecklingen från småbarnsålder till skolålder hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt
psyk.dr Petriina Munck (sammanfattning av doktorsavhandlingen)
Bakgrund: Prematurbarn löper en större risk än fullgångna barn för svårigheter i kognitiv utveckling. Utvecklingsprognosen för prematurbarn har blivit bättre i och med att vården har förbättrats, men prognosen varierar ändå mellan olika länder. Det vore viktigt att kunna ge föräldrar uppdaterad och regionalt samlad information om prognosen. Uppföljningen av utvecklingen ger sjukhus en möjlighet att bedöma påverkan av ändringar i vårdpraxis.
Syften: Syftet med undersökningen var att följa den kognitiva utvecklingen från småbarnsålder till skolålder hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt (fv<1501g) födda på Åbo universitetscentralsjukhus 2001–2006.
Undersökta barn: I undersökningen ingick alla barn med en födelsevikt under 1501 g födda på ÅUCS mellan åren 2001 och 2006 och en kontrollgrupp bestående av fullgångna barn.
Metoder: Barnens kognitiva utveckling bedömdes i 2 och 5 års ålder med standardiserade metoder lämpliga för deras ålder. Därtill samlades information om allvarliga neurologiska skador. De bakgrundsfaktorer som särskilt granskades var variabler under graviditeten och i spädbarnsåldern, tidiga hjärnfynd och tidigt gråtbeteende. Då barnen var i 5 års ålder bedömdes deras färdigheter att lära sig läsa.
Resultat: Den neurologiska och kognitiva utvecklingsprognosen för de prematurbarn som ingick i undersökningen var bättre än vad man har rapporterat i internationella undersökningar. Särskilt CP-skada och utvecklingsstörningar förekom i mindre utsträckning. Många prematurbarn drabbas emellertid av lindrigare problem som kan synas som inlärningssvårigheter i skolan i ett senare skede. Tidiga allvarliga hjärnfynd och återkommande hälsoproblem i spädbarnsålder var centrala riskfaktorer för utvecklingen. Prematurbarn som grät mera i ett tidigt skede löpte ingen större risk för problem i kognitiva utvecklingen men de hade senare mera motoriska problem än de andra prematurbarnen. Den kognitiva utvecklingen i 2 års ålder korrelerade starkt med den i 5 års ålder vilket betonar vikten av tidig utvecklingsuppföljning. Prematurbarn hade i 5 års ålder sämre färdigheter att lära sig läsa än fullgångna barn. På basis av forskningsresultaten rekommenderas uppföljning av prematurbarn i 2 och i 5 års ålder. Utvecklingsuppföljningen är nödvändig både för familjerna och för utvecklingen av kvaliteten av servicesystem.
Den tidiga språkutvecklingen hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt
fil.dr Suvi Stolt (sammanfattning av doktorsavhandlingen)
Bakgrund: Mycket för tidigt födda barn löper en större risk för språkliga svårigheter. Den tidiga språkutvecklingen hos prematurbarn har dock ännu inte undersökts mycket och det är oklart hur språkliga svårigheter syns i barnens tidiga utveckling. Kunskap behövs för att i kliniskt arbete kunna identifiera barn som behöver stöd i sin språkliga utveckling.
Syften: Syftet med undersökningen var att kartlägga utvecklingen av ordförrådet i åldern 9–24 månader hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt, samt olika bakgrundsfaktorers samband med ordförrådets utveckling. Barnens språkliga förmåga undersöktes vid 2 års korrigerad ålder. I undersökningen granskades därtill utvecklingen av storleken och konstruktionen av ordförrådet hos fullgångna barn samt sambandet mellan ordförrådet och grammatiken då barnen var 2 år gamla. Kunskap om normal utveckling behövs i kliniskt arbete för att kunna identifiera barn med avvikande utveckling.
Undersökta barn: Undersökningsgruppen bestod av PIPARI-projektets s.k. utvalda urval (N = 32, 1/2001–7/2005 för modern förstfödda barn som utvecklats som enlingar, fv<1501g) och en kontrollgrupp av fullgångna barn (N =35). Ordförrådets utveckling hos prematurbarn och bakgrundsfaktorernas koppling till den granskades också i det s.k. stora PIPARI-urvalet och sambandet mellan ordförrådet och grammatiken granskades i den s.k. stora PIPARI-kontrollgruppen.
Metoder: I undersökningen användes välkända, normerade metoder lämpliga för åldersnivån (Reynell Developmental Language Scales och Bedömningsmetod för tidig kommunikation och språklig utveckling, s.k. Mac Arthur Communicative Development Inventory).
Resultat: Ordförrådets kvalitativa utveckling under andra levnadsåret framskred huvudsakligen på motsvarande sätt hos prematurbarn som hos kontrollgruppen. Den kvantitativa utvecklingen av det passiva ordförrådet skedde långsammare hos prematurbarn än hos kontrollgruppen. Denna utveckling förutspår svag språklig förmåga i 2 års korrigerad ålder. Den språkliga nivån i sin helhet i 2 års korrigerad ålder var i genomsnitt svagare hos prematurbarn än hos kontrollgruppen. Svag språklig förmåga upptäcktes inte alltid vid bedömningen av den kognitiva utvecklingen . Kopplingen mellan bakgrundsfaktorer och utvecklingen av barnets ordförråd var annorlunda i prematurgruppen än i kontrollgruppen. Undersökningen gav ny kunskap till kliniskt arbete också om utvecklingen av ordförrådet hos fullgångna barn samt om sambandet mellan ordförrådet och grammatiken i slutet av andra levnadsåret. På basis av forskningsresultaten rekommenderas att prematurbarns språkliga förmåga följs upp redan i ett tidigt skede. I uppföljningen borde man använda metoder avsedda för bedömning av språklig förmåga.
Kognitiv och neuropsykologisk utveckling och skolprestation i 10–11 års ålder hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt
psyk.lic. Anna Nyman (sammanfattning av forskningsplanen för doktorsavhandlingen)
Bakgrund: Att födas för tidigt medför som bekant en risk för problem av olika grad i kognitiv och neuropsykologisk utvecklingen och skolprestation jämfört med jämnåriga. Det har föreslagits att faktorer som försvårar inlärningen tornar upp sig fram till årskurs fyra . I den här undersökningen granskar man barnen på årskurs fem och därför är det möjligt att få en omfattande uppfattning om skolprestationerna hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt födda på 2000-talet.
Syften: Syftet med denna undersökning är att bedöma kognitiv och neuropsykologisk utveckling och skolprestation hos 10–11-åriga barn som ingår i PIPARI-projektet. Ett annat syfte är att kartlägga riskfaktorer som förklarar prestationsnivån och faktorer som skyddar utvecklingen med hjälp av material som insamlats i PIPARI-projektet.
Undersökta barn: I undersökningen ingår barn med en födelsevikt under 1501 g födda på Åbo universitetscentralsjukhus 1/2001 – 12/2003 och deras föräldrar. Undersökningarna har påbörjats hösten 2012.
Metoder: Barnens utveckling bedöms med hjälp av kognitiva, neuropsykologiska och akademiska tester och med hjälp av frågeformulär avsedda för föräldrar och lärare. Alla metoder är etablerade, allmänt accepterade och de flesta av dem har använts tidigare i PIPARI-projektet.
Betydelse: Denna undersökning förväntas ge ny kvalitativ information om inlärningssvårigheter hos prematurt födda barn med mycket låg födelsevikt. Denna information kan användas som utgångspunkt när man planerar habilitering för barn med inlärningssvårigheter och skolans stödåtgärder. Dessutom är målet att få kunskap om hur man genom att identifiera potentiella riskgrupper kan fokusera uppföljningen av barn i denna grupp.
Motorisk funktionsförmåga och faktorer som påverkar den hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt i 10-11 års ålder
med.lic. Sirkku Setänen (sammanfattning av forskningsplanen för doktorsavhandlingen)
Bakgrund: Prematurbarn med mycket låg födelsevikt har konstaterats löpa en större risk för problem i motorisk utveckling.
Syften: I denna undersökning utreds den motoriska funktionsförmågan i 10–11 års ålder hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt.
Undersökta barn: Undersökningskohorten består av alla prematurbarn med mycket låg födelsevikt födda på Åbo universitetscentralsjukhus 2001–2006.
Metoder: Barnens neurologiska och motoriska utveckling undersöks med Touwen- och Movement-ABC-tester i 10–11 års ålder. Föräldrarnas bedömning om barnens motoriska koordination jämfört med jämnåriga undersöks med DCDQ-baserad läkarintervju. Undersökningarna har påbörjats hösten 2012.
Problem med synförmåga hos prematurbarn med mycket låg födelsevikt
med.lic. Tuomo Lehtonen (sammanfattning av forskningsplanen för doktorsavhandlingen)
Bakgrund: Prematurbarn med mycket låg födelsevikt har tämligen mycket problem med synförmågan. En stor del av centrala nervsystemet har att göra med synen och därför påverkar hjärnskador ofta också någon del av synen. Hjärnbaserade synskador och prematurbarnets näthinnesjukdomär de viktigaste faktorerna bakom barnens synskador i västländerna.
Syften: Syftet med denna undersökning är att bedöma och utveckla vårdstigen och praxis för sållning för prematurbarn på Åbo universitetscentralsjukhus. Samtidigt får man en allmän uppfattning om problem med synförmåga som drabbar regionens prematurbarn med mycket låg födelsevikt både i tidig barndom och i skolåldern. Tack vare flera olika och dels unika forskningsmetoder får man ny kunskap om synfunktioner hos prematurbarn.
Undersökta barn: Till denna delundersökning kallas alla prematurbarn som deltagit i PIPARI-projektet (232 prematurbarn med mycket låg födelsevikt). De flesta av dem har genomgått en synkontroll på kliniken för ögonsjukdomar på ÅUCS som en del av klinisk rutin. Man har också tillgång till bakgrundsinformation om förlossning och barnen som nyfödda, till exempel resultat av hjärnavbildning. Eftersom resultat av andra delundersökningar i PIPARI-projektet är tillgängliga är det därtill möjligt att utreda hur neurologiska och kognitiva problem samt synproblem uppträder samtidigt. Samtliga prematurbarn med mycket låg födelsevikt som ingår i undersökningen genomgår en synkontroll i 10–11 års ålder.
Metoder: I synkontrollen i 10–11 års åldern mäts synskärpan, kontrastsensitiviteten, ackommodationsförmågan och stereosynen. Ögonställning och ögonrörelser dokumenteras på video. Pupillarreflexer och ögontryck kontrolleras. Ögonens anatomi undersöks med biomikroskop, därtill fotograferas ögonbottnar med en vanlig kamera. Med hjälp av en OCT-undersökning får man information om nervfiberlagret i ögonbottnen. Ögonens brytförmåga bedöms, likaså hornhinnornas buktighet och ögonens längd. Därtill ingår i undersökningen metoder som bedömer den s.k. funktionella synen och förmågan att behandla visuell information. Med dessa metoder testas bl.a. barnets visuella sökförmåga, exaktheten av ögonrörelser och reaktionstid. Föräldrar intervjuas angående barnets eventuella hjärnbaserade synproblem med hjälp av frågeformulär. Undersökningarna har påbörjats hösten 2012.
Språklig utveckling av mycket prematura barn – tidig utveckling, riskfaktorer och det tidiga språkets prognosvärde
Docent, fil.dr. Suvi Stolt (sammanfattning av doktorsavhandlingen och post doc forskningsprojekten)
Bakgrund: Även om en del av mycket prematura barn (födelsevikt <1501g eller/och födda före graviditetsvecka 32) utvecklas språkligt enligt åldersnivån, har somliga svårigheter med sin språkliga utveckling i förskoleåldern. Trots den större risken för språkliga svårigheter har den tidiga språkliga utvecklingen hos mycket prematura barn granskats endast i få undersökningar. God kännedom om utvecklingen av det tidiga språket skulle underlätta att identifiera de barn som behöver stöd i sin utveckling och hjälpa dem att få stöd. Med stödåtgärder skulle man kunna förebygga de problem som följer av svårigheter i den språkliga utvecklingen.
Syften: Syftet med denna undersökning är att detaljerat beskriva den språkliga utvecklingen av mycket prematura barn under de två första levnadsåren, att analysera de faktorer som påverkar barnens språkutveckling och att undersöka prognosvärdet av den tidiga språkutvecklingen för den senare språkutvecklingen. Detta projekt är ett treårigt projekt mellan 2011 och 2013 och finansieras av Finlands Akademi. Undersökningen är ett fortsättningsprojekt av doktorsavhandlingen (Stolt, 2009). Detta projekt är också en del av PIPARI forskningsprojektet.
Material och metod: Materialet består av två grupper av mycket prematura barn: ett utvalt urval och en sex års födelsekohort samt kontrollgrupper. Den språkliga och kommunikativa utvecklingen (utvecklingen av förlexikal vokalisation, tidiga kommunikativa gester, lexikal utveckling, tidig grammatisk utveckling, språklig kunskap vid två års ålder) av barn i det utvalda urvalet har man följt intensivt under de två första levnadsåren. Dessutom har man samlat information om språkliga kunskaper vid 5 års ålder. Information om språkliga kunskaper hos barn i kohorten har samlats då barnen var 2 och 5 år gamla.
Huvudresultat (1/2014): Utvecklingen av en förlexikal vokalisation och vokabulära utryck skedde huvudsakligen med nästan samma hastighet i mycket prematura barn som i kontroller. Tidig utveckling av en ordförståelse och utveckling av gester skedde långsammare hos prematurbarn än hos kontrollgruppen. Denna utveckling förutspår också svaga språkliga kunskaper i 2 års korrigerad ålder. Också den tidiga grammatiska utvecklingen var långsammare i mycket prematura barn än i kontrollgruppen. Den språkliga nivån i 2 års korrigerad ålder var i genomsnitt lägre hos prematurbarn än hos kontrollgruppen. Svag språklig prestation kom nödvändigtvis inte fram då den kognitiva utvecklingen bedömdes. Det fanns också mycket prematura barn i denna grupp som utvecklades språkligt bra under de två första levnadsåren.
Kopplingen mellan bakgrundsfaktorer (födelsevikt, kön, mammas grundskolning) och storleken av barnets ordförråd vid två års ålder var annorlunda i prematurgruppen än i kontrollgruppen. Det fanns ett positivt samband mellan födelsevikt och storlek av barnets ordförråd i mycket prematura barn, men inte i kontroller. I kontrollgruppen hade flickor större ordförråd än pojkar, men i prematurbarnets grupp hittade man inte en skillnad i ordförrådets storlek mellan flickor och pojkar. Längden av mammas grundskolning korrelerade betydligt och positivt med ordförrådets storlek i mycket prematura barn, men inte i kontroller.
Undersökningens betydelse: Undersökningen har gett en detaljerad helhetsbild av den tidiga språkutvecklingen hos mycket prematura barn. Kunskapen är viktig eftersom det inte har funnits en omfattande och detaljerad uppfattning om den språkliga och kommunikativa utvecklingen hos barn i denna grupp. Denna undersökning poängterar faktorer i den tidiga språkutvecklingen som utvecklar sig långsammare i mycket prematura barn än i kontroller. Sådana faktorer är: tidig utveckling av ordförståelse och gester, tidig grammatisk utveckling och språkkunskaper vid två års ålder. Denna information kan man använda i kliniskt arbete när man vill identifiera de barn som behöver stöd med sin språkliga utveckling. Undersökningen belyste även faktorer som påverkar den språkliga utvecklingen i mycket prematura barn. På grund av forskningsresultaten kan man rekommendera att prematurbarns språkförmåga borde följas upp redan i ett tidigt skede, och då borde man använda metoder som är avsedda för att bedöma språkförmågan