…Ja varhainen vuorovaikutus siltana itsesäätelytaidoille (it takes two to tango)

Saara Nolvi kirjoitti 11.4.2016 FinnBrain-blogissa vauvojen yksilöllisistä temperamenttipiirteistä ja niiden vaikutuksesta lapsen kehitykseen. Vauvan taipumus negatiivisiin tai positiivisiin tunnereaktioihin tai se, miten vilkas tai rauhallinen vauva on, vaikuttavat siihen miten aikuiset reagoivat vauvan tarpeisiin ja millaisia vuorovaikutuskokemuksia vauva saa. Esimerkiksi herkästi ärtyvä ja vaikeasti rauhoittuva vauva tarvitsee ja saa eri tavalla vanhemman huomiota ja rauhoittelua kuin rauhallinen ja tyytyväinen vauva.

Vuorovaikutukseen tarvitaan kuitenkin kaksi ja yhtä lailla vanhemman omat persoonallisuuden ja temperamentin piirteet sekä vanhemman psyykkinen hyvinvointi vaikuttavat siihen, millainen kontakti ja yhteys vauvan ja vanhemman välille syntyy. Vanhemman omat tekijät vaikuttavat mm. siihen, kuinka helppo hänen on samaistua vauvan tarpeisiin, ymmärtää niitä ja vastata niihin oikea-aikaisesti ja vauvan tarvitsemalla tavalla. Esimerkiksi hyvin vilkkaan ja nopeatempoisen vanhemman ja hyvin rauhallisen vauvan välisen varhaisen vuorovaikutussuhteen kehittyminen voi olla haasteellisempaa kuin samanlaisella aktiivisuustasolla toimivalla vanhempi-vauva –parilla.

Vuorovaikutuksessa vanhemman kanssa vauvalle syntyy kokemuksia siitä, minkälainen maailma on ja miten se toimii. Vauva oppii ennakoimaan ja säätelemään omaa toimintaansa pikku hiljaa tilanteissa, jotka toistuvasti vastaavat hänen tarpeisiinsa ja viesteihinsä. Toistuvat vuorovaikutuskokemukset muokkaavat vauvan aivoja. Hyvien vuorovaikutuskokemusten myötä maailma muuttuu vähitellen vauvalle vähemmän kaoottiseksi ja helpommaksi ymmärtää. Samalla syntyy kokemus itsestä hyväksyttynä ja tärkeänä. Näistä kokemuksista syntyy ensimmäisten elinvuosien aikana pienin askelin lapsen kyky säädellä yhä paremmin itse tunteitaan ja käyttäytymistään eri tilanteissa.

Varhaisesta vuorovaikutuksesta on usein vaikea kirjoittaa ja puhua, koska siinä helposti syntyy tunne vaatimuksesta vauvan kannalta täydelliseen hoivan antamiseen ja täydellisiin vuorovaikutuskokemuksiin joka hetki. Ja sehän ei missään perheessä toteudu. Varhaiseen vuorovaikutukseen vaikuttavat toki vauvan ja vanhemman temperamenttipiirteiden lisäksi moni muukin asia, kuten perheen muut jäsenet, perheen olosuhteet ja kuormitustekijät, vanhemman kokemukset omasta vanhemmuudesta tämän vauvan ja mahdollisesti muiden lasten kanssa sekä oman lapsuuden kokemukset vanhemmuudesta.

Itse asiassa vauvan ja varsinkaan isomman lapsen kehitykselle täydellisen tyydyttävät hoiva- ja vuorovaikutuskokemukset eivät ole hyväksi. Kehitystä vie parhaiten eteenpäin riittävän samanlaisina toistuvat perushoivan saamisen kokemukset ja riittävän hyvä vuorovaikutus, mutta toisaalta vauvan pitää myös sopeutua perheen rytmeihin ja tapoihin ja kokea myös turhaumia eli tilanteita, joissa ei tule heti ymmärretyksi. Tällöin vauva joutuu ikään sopivasti odottamaan jonkin tarpeensa tyydytystä, ponnistelemaan itsensä ilmaisemiseksi selkeämmin. Isompien lasten kohdalla on tärkeää, että he saavat myös itse yrittää ratkaista tilannetta tai kokevat sen, ettei kaikki ole mahdollista eikä kaikkea haluamaansa voi saada. Nämä kokemukset edistävät lapsen kehitystä ja auttavat lapsen itsesäätelykyvyn kehittymistä.

FinnBrainin tunteiden tunnistamisen osatutkimuksessa tutkitaan miten vanhemmat tunnistavat vauvan tunteita ja miten vanhemman kuormitustekijät tai muut ominaisuudet siihen voivat vaikuttaa. Haluamme myös selvittää varhaisen vuorovaikutuksen vaikutusta lapsen myöhempään tunteiden säätelytaidon kehitykseen.

Eija Sinervä

psykologi, lasten- ja nuorisopsykoterapeutti ja väitöskirjatutkija FinnBrainin kehitysneuropsykologisessa osatutkimuksessa

Det tidiga samspelet som en bro till förmågan till självkontroll (it takes two to tango)

Den 11.4.2016 skrev Saara Nolvi på FinnBrain-bloggen om babyns individuella temperamentsdrag och om deras inverkan på barnets utveckling. Babyns tendens till negativa eller positiva känsloreaktioner eller till hur livlig eller lugn babyn är påverkar hur de vuxna reagerar på babyns behov och på hurdana erfarenheter babyn får av samspelet. Till exempel behöver och får en baby som lätt blir irriterad och svår att lugna föräldrarnas uppmärksamhet på ett annat sätt än en lugn och nöjd baby.

Det behövs ändå två för samspelet och på samma sätt påverkar förälderns egna personlighets -och temperamentsdrag samt förälderns psykiska välmående hurdan kontakt och band som uppstår mellan babyn och föräldern. Förälderns egna faktorer påverkar bl.a. hur lätt hen har att identifiera babyns behov, att förstå dem och att svara på dem vid rätt tidpunkt och på det sätt babyn behöver. T.ex. kan utvecklingen av det tidiga samspelet mellan en mycket livlig och med snabbt tempo agerande förälder och en mycket lugn baby vara mera utmanande än mellan ett förälder-baby par som fungerar på liknande aktivitetsnivå.

I samspelet med föräldern föds erfarenheter om hurdan världen är och hur den fungerar. Babyn lär sig så småningom att förutse och att justera sin egen aktivitet i situationer som återkommande svarar på hens behov och budskap. Upprepade erfarenheter av samspelet formar babyns hjärna. Genom goda erfarenheter av samspel förändras världen för babyn till mindre kaotisk och lättare att förstå. På samma gång föds en upplevelse av sig själv som accepterad och viktig. Genom dessa erfarenheter under de första levnadsåren föds , med små steg , barnets förmåga att själv allt bättre justera sina känslor och sitt beteende i olika situationer.

Det är ofta svårt att skriva och att prata om det tidiga samspelet, ty det uppstår lätt en känsla av krav ur babyns synvinkel på att varje stund ge en fullkomlig omvårdnad och fullkomliga erfarenheter av samspel. Och det förverkligas ju inte i någon familj. Det tidiga samspelet påverkas förstås förutom av babyns och förälderns temperamentsdrag också av många andra saker, såsom familjens andra medlemmar, familjens förhållanden och belastningsfaktorer, förälderns erfarenheter av sitt föräldraskap med den här babyn och eventuellt med de andra barnen samt de egna barndomserfarenheterna av föräldraskapet.

I själva verket är fullkomligt tillfredställande omvårdnads- och samspelserfarenheter inte bra för babyns och i vart fall inte för det större barnets utveckling. Utvecklingen förs bäst framåt med tillräckligt likadant återkommande erfarenheter av omvårdnad och tillräckligt gott samspel, men å andra sidan bör babyn också anpassa sig till familjens rytm och vanor samt också uppleva frustration alltså situationer där man inte genast blir förstådd. Då blir babyn, passande för sin ålder, tvungen att vänta på att få något av sina behov tillfredställt och att kämpa för att uttrycka sig själv tydligare. När det gäller större barn är det viktigt att de också själv får försöka lösa situationen eller att de upplever att allt inte är möjligt och att man inte kan få allt man vill. De här erfarenheterna understöder barnets utveckling och hjälper barnet att utveckla sin förmåga till självkontroll.

I FinnBrains delundersökning, känna igen känslor, undersöker man hur föräldrarna känner igen babyns känslor och hur förälderns belastningsfaktorer eller andra egenskaper kan inverka på det. Vi vill också reda ut det tidiga samspelets inverkan på barnets senare utveckling av förmågan till kontroll av känslor.

Psykolog PsM, doktorand, Eija Sinervä