Studien om Voimaperheet-verksamhetsmodellen

Voimaperheet-vårdprogrammet baserar sig på starka internationella forskningsdata. Modellen har utvecklats och undersökts vid Åbo universitet sedan 2009.

Som bäst håller Voimaperheet-arbetsgruppen på att utveckla tidig identifiering av beteendeproblem och undersöka ibruktagandet av Voimaperheet-verksamhetsmodellen i samarbete med flera finländska kommuner. Dessutom pågår en uppföljningsstudie inom Voimaperheet-programmet där vi granskar verksamhetsmodellens verkningar på lång sikt. Nu strävar vi efter att utreda hur föräldrahandledning som utvidgats till befolkningsnivå och genomförts med distansmetoder betjänar barnfamiljer och främjar familjernas välbefinnande och psykiska hälsa.

Vi började utveckla Voimaperheet-verksamhetsmodellen och det relaterade föräldrahandledningsprogrammet 2009. Modellens utveckling drivs av klientfokus, snabb tillgång till tjänsten, låg tröskel för deltagande samt förebyggande och tidigt ingripande.

Beredningen av Voimaperheet-projektet inleddes som ett samarbete mellan barnpsykiatrer, psykologer och experter i vårdvetenskap i Åbo och Dalhousie universitets Strongest Families-forskningsgrupp i Kanada, som hade mycket erfarenhet av att utveckla distansvård för barns beteendeproblem.

Föräldrahandledningsprogrammet baserar sig på Strongest Families-interventionen, som länge utvecklats och undersökts i Kanada under ledning av professor Patrick McGrath och som erbjuds som distansvård. Vid Åbo universitet har interventionen anpassats till den finländska verksamhetsmiljön i samarbete med primärvården.

Pilotstudien genomfördes 2010–2011, och familjehandledningen inleddes i oktober 2011 som en del av en randomiserad kontrollerad studie (RCT) som pågick till slutet av 2014. I studien deltog 464 familjer från Egentliga Finland vars fyraåringar enligt föräldrarna hade problem med beteendet som belastade vardagen. Familjerna sållades för studien med hjälp av enkätsvar som samlades in under rådgivningens fyraårskontroll.

I studien visade sig distansvård vara ett effektivt sätt att vårda barns beteendeproblem. I vårdgruppen minskade barnens beteendeproblem och föräldrafärdigheterna förbättrades betydligt jämfört med jämförelsegruppen, som fick ett informationspaket som stödde föräldrafärdigheter och ett handledningssamtal.

Vid ettårsuppföljningen skulle mer än 80 procent av barnen i vårdgruppens familjer inte längre ha valts till vårdprogrammet.  I jämförelsegruppen var motsvarande siffra 66 procent.  Programmet minskade dessutom barnens ångest, affektiva symptom och sömnproblem samt förbättrade barnens empatiförmåga jämfört med kontrollgruppen.  Skillnaderna mellan grupperna kvarstod två år efter behandlingen.  Familjerna i vårdgruppen använde nästan hälften mindre hälsotjänster än jämförelsegruppen. Studien nådde också familjer som tillhörde den största riskgruppen, och som ofta inte får de tjänster de behöver. Över 90 procent av föräldrarna i vårdgruppen var beredda att vid behov gå om programmet eller att rekommendera det till andra barnfamiljer.