Praktiska rekommendationer för barnskydd

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Unga inom barnskyddet som begått brott och använt rusmedel ska bemötas på ett accepterande sätt, även om deras handlingar inte är acceptabla. I bemötandet ska man undvika ett kontinuerligt skuldsättande sätt att bemöta någon endast genom deras problem. Unga ska bemötas som intelligenta, jämlika samtalspartner, för vilka ärenden, beslut och eventuella begränsningsåtgärder motiveras öppet, rättvist och ärligt.

Rekommendation 2.

I ungdomen har kamraterna naturligtvis en mycket stor betydelse. Inom barnskyddet är det bra att fästa uppmärksamhet vid fritiden och kamratrelationerna av ungdomar som begått brott och använt rusmedel. En genuin förståelse av ungdomens fritid kunde till exempel främjas genom att använda utbildade erfarenhetsexperter som arbetspartner till andra yrkesutbildade personer.

Rekommendation 3.

Man bör fästa uppmärksamhet vid långvariga och trygga vuxenrelationer bland unga inom barnskyddet, särskilt under övergångsskeden. Ungdomarna ska ha möjlighet till stöd från bekanta anställda när de blir självständiga, till exempel i form av möjligheten att bo kvar på barnskyddsanstalten i en längre tid eller få en bekant anställd att övergå till eftervården med dem eller få stöd av dem vid övergången till andra tjänster som stöder självständigheten.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Kännedomen kring autism måste förbättras inom barnskyddet: socialarbetarutbildningen bör kompletteras med utbildning om autismspektrumet och även andra neuropsykiatriska störningar.

Rekommendation 2.

Barn med störningar inom autismspektrumet behöver multiprofessionellt stöd: socialarbetarna inom barnskyddet ska se till att barnklienten garanteras nödvändigt stöd av en samarbetande multiprofessionell grupp experter.

Rekommendation 3.

Tyngdpunkten på stödet för familjer med barn med störningar inom autismspektrumet bör ligga på öppenvårdstjänster. I stället för dyrbar vård utom hemmet borde familjerna erbjudas långsiktigt stöd, till exempel en handledare för barn och unga i hemmet eller i små grupper (max 5 barn/grupp) på morgnar och eftermiddagar som fungerar som eftermiddagsgrupper med tillräckliga handledarresurser och förståelse för autismspektrumet och arrangerad transport från skolan.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Eftersom ungdomars situation kan utmynna i en kris väldigt snabbt, måste servicesystemet kunna reagera snabbt och erbjuda lämpliga tjänster.

Rekommendation 2.

För ungdomar och familjer bör det utvecklas mer intensiv basservice, rusmedelspsykiatrisk vård för ungdomar och mer mångsidiga stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård.

Rekommendation 3.

Eftersom vissa klienter placeras utom hemmet upprepade gånger bör man även betona systematisk utvärdering av konsekvenserna av och effektiviteten inom barnskyddets sociala arbete.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Socialarbetets forskningsbaserade utveckling kräver att man införlivar nya förfaranden och modeller som håller hög standard. En lyckad införlivning är förutsättningen för att man ska uppnå de önskade målsättningarna i modellen för systematiskt barnskydd.

Rekommendation 2.

I införlivningen av modellen bör man fästa uppmärksamhet på att dess kärnelement används på det sätt som avses. På så sätt kan man förhindra eventuella oönskade effekter och undersöka modellens effektivitet. Att följa kärnelementen utesluter inte tillämpning av modellen till övriga delar i en lokal miljö.

Rekommendation 3.

Införande av modellen bör stödjas på många olika plan. Fokus bör särskilt läggas på bra utbildning och påföljande praktiskt stöd och handledning, samt även på organisatoriska faktorer (t.ex. begränsning av antalet klienter, ledningens engagemang i omvandlingen, satsning på de anställdas varaktighet och introduktion av utbildningsmodellen för nya medarbetare).

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

För att man ska kunna basera barnskyddet på forskning förutsätts det att man har tillgång till högklassiga forskningsdata om olika metoders och arbetssätts effektivitet. Bedömningen av effektiviteten är dock förknippad med många utmaningar. Därför är det viktigt att forskarna och de praktiska aktörerna samarbetar för att lyckas med bedömningen för att kunna samla in högklassiga forskningsdata och bygga upp välfungerande forskningsgrupper.

Rekommendation 2.

Även om det inte finns så mycket belägg för verksamhetsmodellernas effektivitet behöver inte organisationerna avstå från att tillämpa dem. Det är dock viktigt att aktörerna inom barnskyddet förstår att forskningsbasen är tunn och försiktigt går vidare med implementeringen och granskar den egna verksamheten kritiskt.

Rekommendation 3.

Systematiska litteratursammandrag erbjuder komprimerade och tillförlitliga forskningsdata, varför det rekommenderas att man utnyttjar dem i utvecklingen av tjänster och planeringen av framtida projekt.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Bedömningen av barnets situation bör bygga på mer ingående information om barnets bakgrund och utvecklingshistoria än endast situationen vid tidpunkten för bedömningen.

Rekommendation 2.

Vid bedömningen bör man alltid observera och reagera på kännetecken på att barnet har behandlats illa.

Rekommendation 3.

I fråga om bakomliggande värderingar bör servicesystemet för barn och familjer fortsättningsvis och i ännu högre grad utgå från barnets behov och välfärd, eftersom det har samband med en barnorienterad bedömningskompetens.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Ungdomarna vill bli bemötta som individer, vilket framhäver servicearbetarens roll. Därför är det viktigt att försäkra sig om att personalresurserna inom sektorn är tillräckliga och att servicearbetarna har en möjlighet att göra ett gott arbete.

Rekommendation 2.

Ungdomarna har ofta bristfällig information om servicesystemet, och servicebehoven kan överlappa varandra eller vara svåra att skilja från varandra. Informationen om serviceformerna  måste därför vara så tydlig och lättåtkomlig som möjligt. Kommunikationen ska ske nära ungdomarna, t.ex. i läroanstalterna och på sådana platser där de unga vistas.

Rekommendation 3.

För att säkra en smidig serviceupplevelse bör man försäkra sig om att kommunikationen mellan olika tjänsteleverantörer fungerar.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Vid dokumentationen inom barnskyddet bör man se till att de berörda personernas och i synnerhet barnens och ungdomarnas röst hörs i handlingarna utgående från deras egna berättelser. Studien visar att barnets välfärd och barnets bästa bedöms nästan enbart utifrån det som de vuxna och myndigheterna har berättat.

Rekommendation 2.

Barnskyddets barnklienter bör bli hörda och få träffa sin socialarbetare tillräckligt ofta på tumanhand. Barnet har rätt att bli hört och om den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter inte ger barnet möjlighet att bli hört och bemött, vem ska då se till att barnets bästa tillgodoses? Inom det sociala arbetet bör man hitta nya sätt att ta del av den ungas synpunkter och ge utrymme för alternativa sätt att bli hörd.

Rekommendation 3.

I barnskyddslagen bör det införas anvisningar om hur handlingarna ska överlämnas och hur klienten kan stöttas när hen tar del av dokumentationen. Utmaningarna när klienten tar del av dokumentationen och handlingarna kan inte lösas enbart genom att förändra dokumentpraxisen, utan det behövs mer omfattande överväganden och anvisningar om hur klienter som tar del av sina handlingar kan ges ett tillräckligt stöd och en korrigerande upplevelse. Det är viktigt att hitta en balans så att handlingarna, som oundvikligen har viktiga institutionella och administrativa funktioner, kan erbjuda klienterna en human kanal till deras egen livshistoria senare i livet.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

I svåra skilsmässogräl mellan föräldrarna kan man genom att förstärka barnets rättigheter och i synnerhet barnets delaktighet påverka hur barnets behov av en klientrelation inom barnskyddet definieras och vilka mål som ställs upp för arbetet. Ett barn som lever i skuggan av föräldrarnas gräl behöver en tillförlitlig vuxen som försöker se barnets situation ur barnets perspektiv. Målet för barnskyddsarbetet bör vara att förstärka barnets rättigheter och synliggöra barnet även då föräldrarna inte lyckas komma överens och inte klarar av att samarbeta.

Rekommendation 2.

För att kunna tillgodose barnets rättigheter behöver socialarbetarna fler möjligheter att träffa barnet och stanna upp för att se barnets situation ur barnets perspektiv. Utöver en justering av klientantalet och personalresurserna behövs en kritisk granskning av arbetets strukturer för att förstärka barnskyddets grundläggande uppgift.

Rekommendation 3.

Ett större fokus på barnets rättigheter kan hjälpa en att stanna upp inför familjens situation för att hitta gemensamma insikter om hur man bäst kan hjälpa barnet. Barnets rättigheter går inte ut över föräldrarna. De förstärker barnets relation till sina föräldrar och ger utgångspunkter för ett liv där man förstärker barnets skydd, omsorg och delaktighet.

Bekanta dig med studien

Rekommendationerna delades in i tre nivåer: strukturella, mänskliga och relationella.

1. Strukturella: mer resurser för barnskyddet så att det tidiga stödet blir en möjlighet i fråga om såväl skolgång som familjeliv och ingripande i problem med detta. Även tillräcklig övervakning av strukturerna efterlystes. För det tredje bör strukturerna göras öppnare i stället för hemlighållande och slutenhet.

2. Mänskliga: humanitet bland myndigheter och andra proffs och förmåga att bemöta barnen; betydelsen av förtroendefulla mellanmänskliga relationer. En bra medarbetare beskrevs utifrån begreppen empati, ärlighet, hängivenhet och arbetsglädje.

3. Relationella: Till någon som karakteriserades på detta sätt var det möjligt att skapa ett förtroendefullt förhållande som upplevdes korrigera erfarenheter av otrygghet, osynlighet och misstro.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Våld i familjen kan fortsätta efter skilsmässan i form av våld och förföljelse. En skilsmässa kan utgöra en betydande risk för att våldet förvärras.  Familjerättsliga tjänster förstärker avtalen om barnens vårdnad och umgänge, men barnskyddet har en viktig roll vid sidan om de familjerättsliga tjänsterna i identifieringen av situationer, ingripande och genomförandet av säkra lösningar.

Rekommendation 2.

En skilsmässokonflikt som omfattat våld bör ses som en risksignal som får aktörerna att fundera på de bästa lösningarna för boende och umgängesförfaranden för barnet samt de nödvändiga stödåtgärderna. Det behövs individuella och skräddarsydda lösningar. Situationerna kräver att olika aktörer samarbetar, inte ”utslängning”.

Rekommendation 3.

Barnet avgör inte situationer med anknytning till boende eller umgänge, men dessa bör diskuteras med barnet. Inom de familjerättsliga tjänsterna är umgängeskulturen för barn ännu en ny sak och barnskyddet kunde vara en bra samarbetspartner i detta. Det är viktigt att komma ihåg att barnets sanning inte är mittpunkten av föräldrarnas berättelser.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

På grund av brådska och hög arbetsbelastning väljer socialarbetarna inom barnskyddet ofta snabba och expertcentrerade lösningar, även om lösningar som tagits fram tillsammans med familjen är mer hållbara på längre sikt och därmed sparar tid. Barnskyddet bör få bättre möjligheter till långsiktigt och verkningsfullt socialt arbete med familjerna.

Rekommendation 2.

Värderingarna bakom familjerådslagen utgör kärnvärderingar för det sociala arbetet. Familjerådslaget som idé bidrar till demokratiseringen av sakkunskapen inom det sociala arbetet. Familjerådslaget omfattar många element (öppenhet, lösningsfokusering, förberedelse, planmässighet och uppföljning) som kunde utnyttjas inom allt barnskyddsarbete och arbete med familjer.

Rekommendation 3.

Man bör reflektera över om det inom barnskyddet, vid sidan av socialarbetaren, kunde gå att utnyttja någon annan yrkesperson utanför klientprocessen. Vid familjerådslagen var den utomstående sammankallaren just det centrala element som påverkade arbetstagar-klientkonstellationen i en mer jämställd riktning.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

I materialet i Ungdomsbarometern kombinerades klientrelationen inom barnskyddet med följande variabler: missbruksproblem hos föräldrarna, mental ohälsa hos föräldrarna, allvarliga ekonomiska problem och allvarliga konflikter i familjen under barndomen. Detta undersöktes också genom ett material som bestod av handlingar om omhändertagande samt genom intervjuer med unga som vuxit upp med barnskydd.

Rekommendation 2.

Alla indikatorer som i materialet i Ungdomsbarometern undersökte problemen i barndomsfamiljen hopade sig på samma familjer, och problemen gick i arv.

Rekommendation 3.

I undersökningen gavs följande praktiska rekommendationer:I ett välfärdssamhälle måste man vara mer benägen att

1. ingripa i familjers alkoholbruk
2. stötta barn i familjer med psykisk ohälsa
3. trygga den ekonomiska försörjningen för barnfamiljer och garantera skyddshems- och parterapitjänster för familjerna
4. avsätta tillräckliga resurser för det sociala arbetet inom barnskyddet så att medarbetarna förmår ge barnen den tid som krävs för att bygga upp förtroendeförhållanden
5. på det sätt som deras ålder förutsätter förklara för barn och unga vad som håller på att ske i deras liv
6. stärka socialarbetarnas kompetens i barnfokuserat och barnorienterat arbete.

Rekommendation 1.

Undersökningen visade att man inom barnskyddets öppenvård särskilt jobbar med de familjer som tacksamt tar emot stödåtgärder.

Rekommendation 2.

Inom barnskyddet måste satsningar göras på kompetens i olika arbetsmetoder som lämpar sig för familjer av olika åldrar och med olika problem.

Rekommendation 3.

Inom barnskyddets öppenvård måste man särskilt jobba med de familjer som motsätter sig stödåtgärderna – dessa barn kan tvingas vänta på hjälp i åratal utan någon som helst form av stöd, även om myndigheterna är medvetna om deras

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Omhändertagandeprocessen ser annorlunda ut på beslutsfattande nivå när berörda parter samtycker till omhändertagandet än om beslutet är ofrivilligt.

Rekommendation 2.

Utgående från handlingar om omhändertagande och intervjuer med barn kan frivillighet och ofrivillighet emellertid inte definieras entydigt, utan de uppträder på ett kontinuum där socialarbetarens bedömningsutrymme är stort.

Rekommendation 3.

I praxis inom barnskyddet måste man förstå hur frivillighet är relativ och vad som ligger till grund för motvilligheten. Särskilt arbetsetiken blir en fråga.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Början av ett stödförhållande är vuxendominerat ur ett barnets perspektiv: förhållandet börjar på en vuxen persons initiativ och det leds av vuxna. Stödpersonsverksamheten bör utvecklas så att barnets upplevelser och ”röst” placeras i centrum för verksamheten.

Rekommendation 2.

Att erbjuda ett stödpersonsförhållande borde inte vara ett självändamål, utan man borde överväga om stödpersonsverksamhet kan ha negativa konsekvenser för barnet. Sådana negativa följer kan till exempel höra samman med att stödförhållandet avslutas oväntat eller i förtid, eller att de olika parternas förväntningar på verksamheten är motstridiga.

Ingen tredje rekommendation angående den här studien.

Bekanta sig med studien

Rekommendation 1.  

Öppenvårdens stödåtgärder bör sättas in i ett tidigt skede. Socialarbetarna och övriga yrkespersoner måste kunna förklara detta och motivera familjerna, så att de förbinder sig att ta emot tillräckliga stödåtgärder innan allvarligare problem uppstår. 

Rekommendation 2.  

Vid en placering inom öppenvården bör arbetet med föräldrarna och den övriga familjen förstärkas, och förändringsmålet får inte fokusera för mycket på den ungas problem som individ. 

 Rekommendation 3.  

Specialkompetensen inom socialt arbete med ungdomar bör utvecklas, så att man bättre kan beakta de särdrag som hör till ungdomsåren och ungdomens utvecklingsuppgifter och utveckla effektiva stödformer som passar de unga själva. 

Rekommendation 1.

Inom socialarbetet behövs verktyg för beskrivning av dynamiken mellan fenomen så att de kan ändras.

Rekommendation 2.

Positionsmodellen är ett sätt att strukturera de gemenskaper, strukturer, aktörer och identitetsfaktorer som påverkar individens ställning, det vill säga position.

Rekommendation 3.

I artikeln läggs ett konkret verktyg fram för analys av fenomen som förekommer inom barnskyddet och även mer allmänt inom det sociala arbetet.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Inom socialarbetet bör förhållandena mellan strukturer (lagar, normer, kultur, miljö, institutioner osv.), gemenskaper (skola, grannskap, familj, kamratgrupper osv.) och aktören (individens personlighet, erfarenheter, färdigheter, identitet) uppmärksammas och arbetet riktas in på alla dessa.

Rekommendation 2.

Inom barnskyddet måste man förstå betydelsen av samhällets reaktioner och eftersträva att dämpa deras negativa konsekvenser.

Rekommendation 3.

Inom barnskyddet måste man utveckla ett ungdomsspecifikt arbetsgrepp som tar tag i ungdomarnas svårigheter med skolgången, narkotikabruk, kriminalitet, kringdrivande och konflikter i familjen och närmiljön.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Uppkomsten av en känsla av omsorg, en omtänksam kontroll, en jämlik diskussion och mångsidiga arbetsmetoder har visat sig vara fungerande arbetsmetoder i barnskyddsarbetet med ungdomar. Det lönar sig också att tänka på arbetsrummen och på att hjälpa hela familjen.

Rekommendation 2.

Den ungas delaktighet inom barnskyddet kan stödjas genom att ge den unga tillräckligt mycket användbar information och emotionellt stöd. Delaktigheten kan också innebära att den unga söker sig åt sidan eftersom känslan av att vara tvungen att prata minskar delaktigheten.

Rekommendation 3.

Den ungas relation till socialarbetaren är viktig. Relationen förbättras om den unga får ha samma socialarbetare en längre tid, socialarbetaren är opartisk och det blir möjligt att bygga upp ett förtroende. Om socialarbetarna byts ut ofta och är för många blir det svårare att skapa en relation.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Vardagsrasism och rasistisk mobbning bör observeras och bearbetas aktivt inom barnskyddsarbetet, eftersom de kan bidra till att barnet får problem med skolarbetet eller den mentala hälsan. Upplevelser av rasism nästlar sig ofta in i övriga problem på ett komplicerat sätt. Skolpersonalen, eleverna och deras föräldrar samt barnskyddets socialarbetare bör diskutera öppet om rasism och ta barnens och ungdomarnas upplevelser av rasism på allvar, så att man kan förebygga rasism och ingripa i den.

Rekommendation 2.

Det är viktigt att barnskyddets socialarbetare är medvetna om och reflekterar kritiskt över sina egna kulturella och samhälleliga premisser, sina antaganden och sina yrkesmässiga tolkningar samt aktivt frågar och lyssnar på klienternas och deras föräldrars egna erfarenheter, synpunkter och tolkningar av situationen, så att klientarbetet är icke-diskriminerande samt meningsfullt och tillförlitligt ur klienternas perspektiv. Antaganden som bygger på förutfattade meningar om till exempel klientens kultur kan leda till negativ interaktion och försvåra klientarbetet.

Rekommendation 3.

Barnens delaktighet vid barnskyddets klientmöten kan förstärkas genom att ställa frågor direkt till barnet, konkretisera saker, förstärka och precisera barnets tolkningar och tillhandahålla lämpliga redskap för barnet (t.ex. bilder, ritmaterial). Redskapens betydelse framhävs i mångspråkiga och mångkulturella situationer. Till barnets delaktighet hör också att barnet kan vägra diskutera.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Funktionell, tidsmässigt intensiv gruppverksamhet vid rätt tidpunkt i den tidiga ungdomen förebygger skolsvårigheter, kriminalitet och drogmissbruk hos barn och unga.

Rekommendation 2.

Barnskyddstjänsterna bör ha resurser för mångprofessionell funktionell specialkompetens.

Rekommendation 3.

Det behövs mer forskning och utvärdering av de funktionella metodernas effektivitet, och data från olika vetenskapsområden bör kombineras för att vi ska kunna förstå välbefinnandets effekter och vardagsmekanismerna.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Ett barn eller en ungdom som befinner sig i vård utom hemmet måste känna till sin socialarbetare samt dennes kontaktuppgifter. Socialarbetaren spelar en betydelsefull roll för barnet.

Rekommendation 2.

Inför varje möte eller beslut ska socialarbetaren bedöma om barnet eller den unga har fått tillräckligt bra hjälp att förstå vad som händer och varför. Avsikten är att dämpa negativa erfarenheter orsakade av användningen av offentlig makt.

Rekommendation 3.

Vuxenstyrda förfaranden i klientplansmötena bör granskas kritiskt ur barnets perspektiv. Genom att göra mötena mindre officiella kan man öka barnets eller den ungas upplevelser av deltagande.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Stödet till föräldrarna till barn som har placerats utom hemmet är fortfarande knapphändigt och kommunernas barnskydd bör satsa på det i brådskande ordning.

Rekommendation 2.

Inom det sociala arbetet bör man budgetera tillräckligt med pengar för stöd till föräldrarna, så att kamratstödsgrupper och kamratstödskaféer kan ordnas.

Rekommendation 3.

Föräldrarna önskar sig dessutom stödpersonsverksamhet, så denna stödform för föräldrar bör utökas. Det får ändå inte göras på bekostnad av det övriga stödet till föräldrarna.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Förfarandet med begäran om handräckning vid anmälan och registrering av olovlig frånvaro bör slopas. Fallen bör anmälas och registreras som försvinnanden, varmed vem som helst kan anmäla olovlig frånvaro. Begäran om handräckning kan i dagens läge göras endast av den behöriga barnskyddsmyndigheten, vilket medför dröjsmål när frånvaron ska stoppas.

Rekommendation 2.

Det bör införas en riskbedömnings- och kontrollblankett för olovlig frånvaro, eftersom det vanligen inte görs någon bedömning av vilken fara barnet utsätts för. En riskbedömning skulle hjälpa polisen och andra berörda parter att avgöra åtgärdernas angelägenhetsgrad. En kontrollblankett skulle utgöra ett stöd särskilt med tanke på de registreringstekniska och lagstiftningsrelaterade faktorerna kring olovlig frånvaro samt för de behov som hänför sig till samarbetet mellan myndigheterna och andra berörda grupper.

Rekommendation 3.

Den olovliga frånvaron bör inkluderas i polisens och barnskyddsmyndigheternas förebyggande samarbete. Olovlig frånvaro från platsen för vård utom hemmet är ett otryggt tillstånd för barnet på grund av de risker som den medför och efter frånvaron bör myndigheterna kontrollera barnets övergripande säkerhet genom debriefing. Polisen och barnskyddsmyndigheterna bör satsa på de barn som avlägsnat sig upprepade gånger samt på de platser för vård utom hemmet där olovlig frånvaro förekommit upprepade gånger.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Sannolikheten är avsevärt högre att barn som varit placerade utom hemmet hamnar utanför utbildning och arbetslivet för en lång tid. Därför är det nödvändigt att stärka förmågan inom barnskyddets vård utom hemmet och eftervård att stötta unga vuxnas utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter.

Rekommendation 2.

Inom barnskyddets eftervård finns det även många unga familjer som det är viktigt att stötta i utbildnings- och arbetskarriären samt i att förena detta med barnskötsel.

Rekommendation 3.

Stöd för utbildning och sysselsättning behövs särskilt bland ungdomar som placerats utom hemmet för första gången i tonåren liksom även bland dem som varit placerat ända tills de blivit myndiga, dem som bytt placeringsplats ofta och dem vars primära placeringsplats har varit en barnskyddsanstalt.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

De som arbetar inom barnskyddets krävande vård utom hemmet bör få starkare pedagogisk och terapeutisk kompetens.

Rekommendation 2.

Anstaltsvårdens potential bör utvecklas som en central intervention inom barnskyddet.

Rekommendation 3.

Kompetensen och praxisen inom det finländska barnskyddets anstaltsvård bör förbättras med hjälp av internationella kunskaps- och kompetensunderlag.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Det är viktigt att höja utbildningsnivån bland barn som varit placerade utom hemmet, så att deras möjligheter till sysselsättning, välbefinnande och delaktighet förbättras.

Rekommendation 2.

Det är framför allt viktigt att utvärdera vilka metoder som är ändamålsenliga och effektiva för att öka utbildningen bland ungdomar som varit placerade utom hemmet i tonåren. Hela två av tre av dem som varit placerade utom hemmet i tonåren blir i dagsläget utan en examen på andra stadiet.

Rekommendation 3.

Också samarbetet mellan barnskyddets vård utom hemmet och läroanstalter på andra stadiet är viktigt. Befintliga samarbetspraxis bör undersökas med avseende på hur fungerande och effektiva de är, och nödvändiga åtgärder utgående från utredningen vidtas till stöd för skolgången bland barn och ungdomar som placerats utom hemmet.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Barn som varit placerade utom hemmet råkar mer sannolikt än den övriga befolkningen ut för motgångar i vuxna år. Detta gäller för alla nordiska länder. Därför finns det skäl att stärka det stöd som barnskyddets eftervård tillhandahåller.

Rekommendation 2.

Även förmågan inom vården utom hemmet att stötta barnens utveckling måste förbättras, så att dessa barns möjligheter till välbefinnande och hälsa inte senare i livet avviker från den övriga befolkningen i lika hög grad som i dag.

Rekommendation 3.

Hittills har levnadsförloppet till vuxen ålder hos barn som varit placerade utom hemmet enbart undersökts i ringa omfattning, varför det finns skäl att utforska området mer.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1

Yrkespersonerna bör tillsammans med barnen och ungdomarna hitta sätt att kommunicera som känns intressanta och attraktiva. Konst- och kulturverksamhet är en möjlighet.

Rekommendation 2

I barnskyddets strukturer, som belastas av institutionella särdrag, behövs utrymme som är fritt från kontroll och önskemål som utgår från de vuxna.

Rekommendation 3

Inom barnskyddet behövs många slags metoder för kommunikation med barn och unga. Här får man hjälp av ett symboliskt avstånd, konstens metaforiska skydd, som kan ge frihet att uttrycka sig själv.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Regelbunden och tillförlitlig kartläggning av psykiatriska symtom. Ungdomar med svåra beteendestörningar har många slags psykiatriska symtom, och personalen missar en del av symtomen. Om ingen känner igen symtomen, får personen heller ingen behandling för dem.

Rekommendation 2.

Individuell behandlingsmodell: en del ungdomar med beteendestörningar har svårigheter både med den verbala förmågan och med hanteringen av känslor, varmed effekten av traditionell samtalsfokuserad psykoterapi kan ifrågasättas. Ungdomarna är individer, så även vårdsystemet bör ha ett mångsidigt utbud av verktyg. Till exempel konstbaserade metoder är en lovande behandlingsmodell, men används i liten utsträckning.

Rekommendation 3.

Eftervården bör vara långsiktig. En lyckad och rätt inriktad eftervård är av största vikt för att stötta den unga att klara av ett självständigt liv. Eftervården bör innehålla både praktisk hjälp och vid behov stöd bland annat vid användningen av rehabiliteringstjänster.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Enheter för barnskydd och ungdomspsykiatri bör ha permanenta strukturer för samarbete mellan barnskyddet och ungdomspsykiatrin, så att inte samarbetet blir sporadiskt och avhängigt av enskilda medarbetare. När en ung person kommer till den ungdomspsykiatriska specialistvården bör även barnskyddet kontaktas rutinmässigt, om man vet att personen är klient hos barnskyddet, och tvärtom.

Rekommendation 2.

Medarbetarna inom barnskyddet och ungdomspsykiatrin utsätts för utmaningar i synnerhet i arbetet med aggressiva ungdomar som uppvisar svåra beteendesymtom. De här ungdomarna kan ha genomgått upprepade vårdperioder på ungdomspsykiatrisk avdelning och på flera platser för vård utom hemmet. Institutionstjänster som kombinerar barnskydd och ungdomspsykiatri bör utvecklas.

Rekommendation 3.

Ungdomarna och familjerna har en stark roll vid fastställandet av de hjälpande parterna. Diskussionen om vilka barnskyddsklienter som bör få tillgång till ungdomspsykiatriska tjänster inriktas ofta på problem på systemnivå, även om det å andra sidan också är fråga om individernas och familjernas egna val. Man bör fästa uppmärksamhet vid orsaker som kan bidra till att den unga och föräldrarna förhåller sig negativa till ungdomspsykiatrisk vård eller barnskyddets stödåtgärder.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Bättre förståelse för barnens situation. Barnet i fokus istället för konkurrens mellan olika sektorer. Barnets rätt till utvärdering av ett mångprofessionellt team. Barnet bör få en egen servicehandledare, som övervakar att barnets intressen uppfylls genom mångprofessionellt arbete och stöder informationsgången mellan olika aktörer.

Rekommendation 2.

Ansvaret och makten delas med barnet. Barnets möjlighet att välja arbetstagare för sina ärenden. Barnets möjlighet att diskutera med flera experter.

Rekommendation 3.

Yrkespersonernas och barnets gemensamma syn. Barnets möjlighet att bestämma vilka som ska inbjudas till nätverksmöten. Gemensam syn om situationer där barnets ärende bör föras vidare. Stöd för barnet i mångprofessionella situationer.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Barnskyddets personal, familjevårdare och andra vuxna som finns i utom hemmet placerade barns och ungas liv måste eftersträva att bemöta barnen och ungdomarna empatiskt och respektfullt och skapa ett förtroendefullt förhållande till dem, så att dessa kan uttrycka sina tankar, känslor och bekymmer.

Rekommendation 2.

Samhället måste stärka en barnorienterad och inkluderande övervakningspraxis, där man regelbundet träffar barn och ungdomar som placerats utom hemmet också på tumanhand, hör dem vid möten och gör deras åsikter till en del av övervakningen.

Rekommendation 3.

För dem som blivit illa behandlade inom vården utom hemmet ska det ordnas statsstödd terapi och kamratstödsgrupper, eftersom de behöver stöd för att gå igenom de traumatiska händelserna från barndomen.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Det skulle vara bra att diskutera erfarenheter kring barnskyddets stigma med barnskyddets klienter, i synnerhet med ungdomar placerade utom hemmet, samt erbjuda dem stöd för hantering av frågan.

Rekommendation 2.

Mötet med den egna socialarbetaren är en viktig händelse för den unga. Oberoende av tids- och resursbrist ska man sträva efter ett ärligt och uppriktigt möte med den unga.

Rekommendation 3.

Ungdomar som är barnskyddets klienter vill inte bli specialbehandlade i skolvärlden, utan de önskar få samma uppmuntran och stöd att tro på sina egna förmågor som övriga ungdomar i samma ålder.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Barnens och ungdomarnas delaktighet i alla skeden av deras klientskap inom barnskyddet bör utökas. Det är viktigt att se till att barn och ungdomar ges tillräckligt mycket och begriplig information och att de får tillräckligt mycket tid på tumanhand med socialarbetaren och även med andra medarbetare till exempel på platserna för vård utom hemmet.

Rekommendation 2.

De som arbetar inom barnskyddet bör reflektera över hur de själva bemöter barn och ungdomar som är klienter inom barnskyddet, det vill säga hur de kan vara genuint närvarande, höra och lyssna. Det är inte bara frågan om tillräckliga resurser utan även om attityder och tillvägagångssätt.

Rekommendation 3.

Under ett omhändertagande bör föräldrarna ges mera hjälp och stöd så att det blir möjligt att återförena familjen. Även då barnen inte kan återvända hem bör familjen vara en aktiv del av barnets liv, om det är möjligt.

Bekanta dig med studien

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Socialarbetet ska stärka yngre barns ställning som lyssnare, dvs. ge barnet information på ett barnvänligt sätt med barnvänliga medel (t.ex. med bilder).

Rekommendation 2.

Klientrelationen mellan socialarbetaren och barnet utvecklas till en gemensam process, under vilken barnet kan ge uttryck för sitt eget liv och sina åsikter, inte endast utgående från vuxenvärldens ramar. Det gör det möjligt för barnet att på ett bredare plan uttrycka sin åsikt om sitt synsätt samt om sina upplevelser, känslor och tankar.

Rekommendation 3.

För att arbetet ska falla sig naturligt för barnet, bör hjälpandet av barnet och familjen stå i centrum då barnets livshistoria byggs upp, även i fråga om institutionellt arbete. Fokus för berättelsen och insamlingen av information ligger således på barnet och hur barnet upplever sin vardag. Det förutsätter ett barnspecifikt arbetssätt och tillräckliga tidsresurser för arbete tillsammans med barnet.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Sambandet mellan socialarbetet inom barnskyddet, barnets ställning och behovet av hjälp för att stöda utvecklingen samt barnskyddsbarnets upplevelser i enlighet med bestämmelserna i barnskyddslagen har inte undersökts i tillräcklig utsträckning.

Rekommendation 2.

Forskningsdata behövs särskilt för att utveckla utbildningen så att socialarbetarna kan intensifiera arbetet med barnen och föräldrarna. I krisfamiljer behövs utbildning för att stöda uppfostran i hemmet.

Rekommendation 3.

I arbetet i en multiprofessionell arbetsgrupp borde faktorer som påverkar fostran och levnad i barnskyddet utvecklas och förtydligas med metoder som forskningen erbjuder.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Det behövs ett starkare stöd för att de som flyttat hemifrån tidigt och de som bildat familj tidigt ska fortsätta med sin utbildning eller återvända till utbildningen (grundläggande utbildningen och andra stadiet).

Rekommendation 2.

Det är viktigt att pojkar som vuxit upp under sårbara förhållanden erbjuds stöd i utbildningsrelaterade frågor, eftersom socioekonomisk utsatthet hos föräldrarna ökar risken för skolavhopp bland pojkar i högre grad än bland flickor.

Rekommendation 3.

Stöd och interventioner ska inte inriktas endast på den tidiga barndomen, utan har betydelse även i ungdomsåren. Det är aldrig för tidigt eller för sent att trygga barns och ungdomars utbildningsstig.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Barn med inlärningssvårigheter ska erbjudas psykosocialt stöd och stöd för självkänslan vid sidan av specialundervisningen. Eftersom inlärningssvårigheter utgör en risk för mentala problem, är tidigt stöd viktigt även för att förebygga marginalisering senare i livet.

Rekommendation 2.

Det bör reserveras resurser för rehabilitering vid inlärningssvårigheter och för specialundervisning, eftersom uttryckligen långvariga besvär till följd av inlärningssvårigheter har samband med mentala problem senare i livet. Om inlärningssvårigheterna, till exempel läs- och skrivsvårigheter, blir lindrigare, är också den mentala hälsan bättre senare i livet.

Rekommendation 3.

Stödet i form av specialundervisning och psykosocialt stöd bör fortsätta under hela andra stadiet, tills personen når vuxen ålder. Ett nära samarbete mellan elev- och studerandevården, det sociala arbetet och tredje sektorn är viktigt. Då läroplikten förlängs till andra stadiet kan det uppstå nya möjligheter för utveckling av specialundervisningen och elevvården.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Inåtagerande barn och unga bör identifieras och erbjudas stöd mycket tidigt innan situationen blir långvarig, medan man vid interventioner av utåtagerande barn och unga bör undvika impulsivitet och bestraffande metoder. Om barn med lindriga symtom får uppmuntran och stöd i skolan under en längre tid minskar belastningen på den psykiatriska specialistvården och barnskyddet. För att integrera stödet och rehabiliteringen i de grupper där barnet vistas i sin vardag krävs ny attityd, samarbete och nya arbetsmetoder.

Rekommendation 2.

Barn och unga bör stöttas i sin vardag där utmaningarna förekommer och eventuellt har uppstått. Till exempel gruppfärdigheter bör tränas i den grupp där barnet behöver dem. Genom att stödja barns och ungdomars kamratrelationer och ett positivt samspel i gruppen samt ingripa i negativa gruppfenomen kan man förebygga utanförskap, tillspetsade konflikter, mobbning och skolvåld.

Rekommendation 3.

I önskemål kring nätverkssamarbete för barn, unga och familjer framhävs lugn, respektfullt bemötande, beaktande av familjernas individuella behov, betydelsen av analys för att nå samförstånd, större dialog, möjlighet att delta i beslutsfattandet, tillräckligt små nätverk samt en lite mer-attityd hos medarbetarna. I framtiden är det viktigt att utveckla tjänsterna för barnfamiljer tillsammans med familjerna, till exempel genom att införa mer verksamhet som bygger på kamratstöd.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Betydelsen av positiva skolupplevelser är viktig i synnerhet för barn från krävande uppväxtförhållanden. Undervisningspersonalen och elevvårdens personal ska framstå som trygga vuxna som är till stöd och som med ett accepterande grepp också stärker vårdnadshavarna i deras roll som fostrare.

Rekommendation 2.

Förhållandet till vuxna utanför hemmet (i undervisningen, inom elevvården samt vården och omsorgen) är av största betydelse. Individuellt stöd för att utveckla sociala färdigheter betonas genom att bygga förhållandet på acceptans, uppmuntran och bekräftelse. Den som genom sitt beteende ger uttryck för att inte behöva något stöd, ska stödas intensivt och med värme.

Rekommendation 3.

Ett barn eller en ungdom ska oavsett sin bakgrund och/eller sina kunskaper få känna att hen är en fullgod medlem i gemenskapen: i klassen, skolan och annanstans. Vägledningen mot önskat beteende ska vara varm och tålmodig; ”du är enastående och viktig, det du nu gjorde är inte acceptabelt”. En förälder som är alkoholist, förbrytare eller besvärlig till sitt beteende är lika värdefull som den som följer normerna. Det yrkesmässiga bemötandet ska vara professionellt: en mor är en mor, oavsett vad, liksom en far är en far.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Personalen borde handledas för att bli medveten om, identifiera och tala ut om sina och arbetsgemenskapens automatiska, snedvridna tankar om klientens samhällsklass.

Rekommendation 2.

Vid konsultering i en enskild familjs ärende borde andra sakkunniga i mån av möjlighet exkludera uppgifter om familjens klasstatus när de inte är väsentliga för konsultationen (jfr anonym rekrytering).

Rekommendation 3.

Särskilt när det gäller klientfamiljer i lägre samhällsklasser rekommenderas det att man aktivt inkluderar klientens synvinkel för att motivera iakttagandet av sinnelag. Förmännen borde även erbjuda handledning i detta.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Inom barnskyddet bör förföljelse erkännas som en form av våld i arbetet och det bör utvecklas metoder för att känna igen det.

Rekommendation 2.

Det bör göras en nationell utredning om förföljelsens förekomst och utbredning inom barnskyddet och skapas ett nationellt statistik- och uppföljningssystem, som kan användas som stöd för utvecklingen av ett hjälpsystem.

Rekommendation 3.

Den mångprofessionella riskbedömningen inom servicesystemet i syfte att hjälpa medarbetarna i arbetsrelaterade frågor bör utvecklas på nationell nivå så att tillgången till hjälp inte är beroende av offrets boningsort eller arbetsgivare då det handlar om förföljelse på jobbet.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Fokus bör läggas på direkta ersättningar och erkännanden för arbetet: lön, konstruktiv återkoppling och poängtering av arbetets betydelsefullhet på ett administrativt plan.

Rekommendation 2.

Begränsa arbetsmängden och arbetsuppgifterna så att de blir kontrollerbara: maximalt antal klienter, fördelning av arbetsuppgifterna inom barnskyddet.

Rekommendation 3.

Ledningssystem: försäkrande av såväl professionellt som administrativt ledarskap, kontroll av arbetsmängden och arbetskvalitén på organisationsnivå

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Det sociala arbetet inom barnskyddet i Finland bör införa en rådande och övergripande praxis där servicen för varje enskilt barn baseras på bästa möjliga evidens för respektive barns individuella situation (Evidence-Based Practice).

Rekommendation 2.

Undervisningen i socialt arbete bör förnyas avsevärt, så att varje socialarbetare kan hitta, identifiera och bedöma bästa möjliga väsentliga forskningsdata. I dagens läge ska en utexaminerad magister ha kompetens att vid behov göra en systematisk forskningsöversikt (Systematic Review).

Rekommendation 3.

Man bör sluta tala om evidensbaserad praxis som om det var en egenskap hos en specifik intervention, för det visar att man har missförstått det ursprungliga begreppet helt. Ingen tjänst eller intervention har någon sådan egenskap. Det finns vetenskapliga belägg på olika nivå för olika saker, men en yrkesperson bör kunna ta reda på hurdana de är och exakt vad de gäller och varför de är relevanta för ett visst barn och en viss familj. Det innebär i sin tur att man måste kunna utnyttja olika slags databaser (såsom Campbell Collaboration) eller enskilda metaanalyser. Detta alltså om den relevanta frågan är hur verkningsfull en viss intervention kan vara för ett särskilt problem hos ett barn eller en familj.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

För att kunna bedöma hur väl barnskyddet lyckas trygga och garantera barnets eller den ungas hälsa och utveckling (barnskyddslagen 11 §), bör detta resultat även mätas och utvärderas. Sådan information produceras i det dagliga klientarbetet av barnet, den unga, föräldern och arbetstagaren. Uppgifterna bör införas i klientdatasystemet, rapporteras regelbundet och utnyttjas i den kontinuerliga utvecklingen av barnskyddet.

Rekommendation 2.

Den nationella utvecklingen av barnskyddet bör bygga på mångsidiga data som kontinuerligt insamlas i klientarbetet och via forskning ur olika perspektiv. Datainsamlingen bör utgå från den nationella informationsarkitekturplanen för barnskyddet, som utarbetats i samråd med olika aktörer, och på myndigheternas beslut om verkställande av planen.

Rekommendation 3.

Framgångar inom barnskyddet kan uppkomma via faktorer och personer i människans näromgivning samt via stödåtgärder som organiserats av barnskyddsinstitutioner. Vi bör ta reda på mer om de mekanismer som har hjälpt de barn, unga och familjer som är klienter inom barnskyddet. Framgångarna måste synliggöras!

Bekanta dig med studien

Den forskningsbaserade socialarbetsmodellen innehåller ett flertal praktiska rekommendationer s. 69–73.

Forskningsrekommendationer:

1. Konsekvensundersökningen borde inriktas särskilt på forskning av servicekedjorna för VIP-ungdomar och deras individuella effekter.

2. Det vore viktigt att långsiktigt följa upp en del av ungdomarna; till exempel från institutionsvården till slutet av den efterföljande vården (t.ex. 15–25-åringar).

3. I undersökningen skulle man testa identifierade centrala element i servicekedjan med pilotenheterna. Såväl offentliga som privata barnhem skulle kunna delta.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Uppbyggandet av stödet för den efterföljande vården bör inledas tillsammans med den unga i god tid under den pågående vården utom hemmet: Förberedelserna för övergången till efterföljande vård bör inledas redan ett år innan den egentliga övergången till efterföljande vård. Den ungas självständighetsfärdigheter och inställning till stödet i eftervården bör bedömas och understödjas redan i vården utom hemmet. Den ungas deltagande i uppbyggandet av den efterföljande vården förstärker hens aktivitet och förankring i stödet.

Rekommendation 2.

Satsning på bestående mänskliga relationer såväl i vården utom hemmet som i den efterföljande vården: Varje ungdom behöver en förtroendefull vuxen som är trygg och stabil och genuint intresserad av den unga. Man bör ge tid till uppbyggandet av en förtroendefull relation och om stödet i den efterföljande vården ges av andra än bekanta vuxna i vården utom hemmet ska man börja bygga upp förtroendeförhållandet redan under vården utom hemmet.  Det är viktigt att inkludera den ungas eget nätverk under hela vården utom hemmet för att kontakten till dem ska bevaras även i den efterföljande vården.

Rekommendation 3.

Riksomfattande systematisk utveckling av vården utom hemmet och genomförande av undersökningen: Den riksomfattande systematiska utvecklingen av den efterföljande vården har varit bristfällig och för kommun- eller till och med personalinriktad. Det finns internationell forskning kring efterföljande vård, men mycket litet inhemsk forskning. Det behövs mer inhemska forskningsdata samt vilja att satsa på den här lilla, men desto mer behövliga gruppen ungdomar.

• Bekanta dig med studien

Rekommendation 1

För att kunna utnyttja erfarenheter som redskap för utvecklingsarbete behövs strategiskt god slutledning.

Rekommendation 2

Reflektion och noggrann slutledning i samband med försök är en förutsättning för praktikforskning.

Rekommendation 3

Försök ger möjlighet att utveckla praxis, bedriva forskning och göra klienterna delaktiga i det dagliga sociala arbetet.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1

Yrkespersoner inom olika branscher bör göra en kritisk granskning av hur det aktuella språkbruket, diskurserna, går ihop med branschens basuppgifter, mål och värderingar.

Rekommendation 2

Olika diskurser, som skapas och återspeglas i språkbruket, har kopplingar till och konsekvenser för de sociala relationerna och agerandet. Uttryckssätten, diskurserna, är inte ”bara sätt att tala”, utan påverkar också hur man ser på världen och hur man agerar.

Rekommendation 3

Det yrkesmässiga språkbruket påverkas av många faktorer, till exempel lagstiftningen, branschens anvisningar och praxis samt situationella faktorer. I den yrkesmässiga kommunikationen krävs språklig medvetenhet, det vill säga att man vet vilka faktorer som påverkar kommunikationen och kan kommunicera på olika sätt i olika situationer.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1

Kontinuerlig utveckling av den yrkesrelaterade sakkunskapen inom barnskyddets sociala arbete förutsätter att man identifierar behoven av sakkunskap och planerar situationer för lärande i arbetet, med strategiskt stöd från ledningen för det sociala arbetet och tidsmässiga resurser för systematiskt och målinriktat lärande i arbetslivet.

Rekommendation 2

Svåra klientsituationer är utmärkta situationer för lärande i arbetslivet, eftersom de utmanar medarbetarens sakkunskap och agentskap. De skapar ett behov av att skaffa kunskap och lösa problem. Besvärliga och problematiska klientsituationer bör utnyttjas för gemensam analys, reflektion och utveckling av fungerande tillvägagångssätt.

Rekommendation 3

Ett närmare samspel och samarbete mellan olika yrkesgrupper förstärker alla medarbetares kunskapsbas. Inom barnskyddets sociala arbete behövs mångprofessionella teamstrukturer och sektorsövergripande fortbildning om barnskydd, där man simulerar verkliga situationer och söker lösningar och arbetsmodeller tillsammans.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Ett medvetet upprätthållande av reflekterande strukturer är viktigt med tanke på barnskyddets kvalitet. Reflekterande strukturer möjliggör förstärkande av kollektiv och medveten kompetens samt en dialog mellan personal och ledning.

Rekommendation 2.

Spegelmetoden är en nyttig reflekterande struktur som stöd för den kollektiva inlärningen. Tillämpning av den förutsätter beaktande av kritiska element.

Rekommendation 3.

På arbetsplatserna borde det finnas kreativitet att tillämpa och vidareutveckla reflekterande strukturer för att möta varierande utmaningar.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

I artikeln detaljbehandlas faktorer som utgör hinder för forskning om barnskyddet.

Rekommendation 2.

Kunskapsproduktionen inom barnskyddet hämmas av sekretesskrav, grindvakter, skam bland individer och forskare samt tystnadsplikt, vilka alla försvårar forskningen.

Rekommendation 3.

I forskningen om barnskydd är det av yttersta vikt att känslor hanteras och analyseras – samma observation torde kunna utvidgas till praxis.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Kunskapsintressen kan enligt Habermas delas in i tre kategorier – tekniska, praktiska och emancipatoriska. Inom barnskyddet råder det brist på alla kunskapsslagen, men eftersom baskunskapen är så tunn, ligger betoningen i kunskapsbehovet på det tekniska: det behövs information om antal klienter, klienternas bakgrund och åtgärder för korrekt agerande på ett praktiskt (praxis och metoder) och emancipatoriskt (stärker individen) plan.

Rekommendation 2.

Inom barnskyddet har det sedan 1980-talet rått allvarlig brist på alla kunskapsslagen och kunskapsunderlaget bör stärkas i alla avseenden.

Rekommendation 3.

Kunskapsproduktionen inom barnskyddet måste samordnas nationellt och tilldelas tillräckliga resurser.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Den i projektorganisationerna utvecklade modellen där medarbetarna ambulerar till barnens och ungdomarnas livsmiljö bör främjas.

Rekommendation 2.

Om projektorganisationerna befinner sig inom ett semiorganiserat område uppstår utmaningar, som kräver kontinuerlig dialog.

Rekommendation 3.

För att de arbetsformer som utvecklats inom projektorganisationen ska bli permanenta krävs särskild kompetens inom ledarskap.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Socialarbetets roll måste förstärkas vid krissituationer. Studien lyfter fram betydelsen och behovet av att förstärka det sociala kapitalet hos individen och familjen vid krissituationer.

Rekommendation 2.

Samhälleliga störningssituationer kräver ett gott samarbete mellan experter inom olika områden och lyfter fram behovet av att länka experter från olika säkerhetsmyndigheter till varandra.

Rekommendation 3.

Beredskapen inför krissituationer måste stärkas på små geografiska områden och hos privata tjänsteproducenter.

Bekanta dig med studien

Praktiska rekommendationer i anslutning till rättegångar om omhändertagande:

Rekommendation 1.

Trots att barnet är en berörd part kan barnets faktiska deltagande bli knapphändigt. Barnets möjligheter att delta ska tryggas särskilt i situationer där barnet är ensamt i sin ståndpunkt, utan stöd från en vuxen.

Rekommendation 2.

Barnets behov av juridisk hjälp betonas när åtgärder mot barnets vilja motiveras med barnets beteende.

Rekommendation 3.

Man måste se till att barnet på ett förståeligt sätt får information om förfarandena och alternativ för sitt deltagande.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Vid bedömningen av barnets/ungdomens helhetssituation bör man identifiera sådana skyddande faktorer i uppväxt- och verksamhetsmiljön som kan vara svåra att konkretisera som tydliga bevis. Skadliga omständigheter identifieras och dokumenteras lättare, eftersom miljön reagerar på avvikelser.

Rekommendation 2.

I motiveringarna för omhändertagande är det bra att förutom den ungas beteende också bedöma ungdomens uppväxtmiljö och effekten av människorna däri på den unga. Individualisering av problem som endast den ungas problem utgör en risk för att den unga skuldsätts utan grund.

Rekommendation 3

De situationsspecifika faktorer som påverkar fastställandet av barnets intresse ska beaktas vid beredningen av omhändertagandet. Dessa är bland annat socialarbetarnas erfarenhet, resurser, tillgängligheten av platser för vård utom hemmet och praxis i anslutning till lokal organisationskultur.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Individuellt bemötande av barn och mångfalden av barns behov måste stå i fokus för genomförande och utveckling av stödfamiljsverksamheten.

Rekommendation 2.

Stödfamiljsverksamhetens vuxenfokus måste brytas.

Rekommendation 3.

Användningen av mångsidiga metoder för delaktiggörande vid klientmöten med barn måste främjas, eftersom dessa metoder kan användas för att jämna ut maktförhållandet mellan vuxen och barn. Barn kan och förmår berätta om sitt eget liv om de ges faktiskt rum och möjlighet till det.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Stödfamiljen är en stödåtgärd som stöttar familjen. Därför bör man bedöma om familjen samtidigt behöver någon annan form av stöd. En stödfamilj är en stödåtgärd som kan kombineras med andra stödåtgärder.

Rekommendation 2.

Stödåtgärden är mer effektiv om stödfamiljen kan erbjuda stöd åt både barnet och föräldern. Det kan till exempel innebära att stödfamiljen håller kontakt med föräldern mellan träffarna, ger respons till föräldrarna om veckosluten och fungerar som förälderns spegel i frågor som gäller barnet.

Rekommendation 3.

Socialarbetaren bör följa med stödrelationen aktivt så att hen kan bedöma vilken inverkan stödet har på barnets och förälderns situation.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Att anlita barnskyddet kan vara en sista eller extrem metod som föräldrar till specialbarn tar till för att få tjänster och stöd. Medarbetarna inom barnskyddet bör identifiera vilka familjer som verkligen är i behov av barnskydd och vilka som blir tvungna att göra en barnskyddsanmälan för att få till exempel socialtjänster som de eventuellt har rätt till. Det behövs nya metoder som kan hjälpa medarbetarna inom barnskyddet att bedöma ett specialbarns situation, identifiera svårigheterna i vardagen för en familj med ett specialbarn och bedöma servicebehovet.

Rekommendation 2.

Tjänsterna för specialfamiljer fungerar var för sig och enligt egna modeller. Det orsakar mycket arbete för de familjer som behöver tjänsterna och stjäl mycket tid från familjens dagliga sysslor. Samarbetet mellan barnskyddet och andra socialtjänster bör utvecklas så att alla tjänster kan erbjudas på samma ställe samt så att familjerna har en enda kontaktperson för de olika tjänsterna.

Rekommendation 3.

Det är svårt för specialfamiljer att få och hitta korrekt och aktuell information om barnets symtom, tillgängliga tjänster och familjens situation. Barnskyddet bör i samråd med övriga social- och hälsovårdstjänster planera en ny metod och modell för att sprida information till specialfamiljer via digitala distributionskanaler.

Bekanta dig med studien

Rekommendation 1.

Det lönar sig att använda mångprofessionellt samarbete inte bara inom krävande tjänster utan även inom barnskyddets tidiga stödtjänster, där dess resultat och effekt ger optimal nytta. Det mångprofessionella samarbetet bör utgå från identifiering av ett klientorienterat behov av samarbete och från besök i barnets och familjens vardag i ett empatiskt och accepterande klimat.

Rekommendation 2.

Det mångprofessionella samarbetet går ut på att arbeta tillsammans rent konkret och kombinera de professionellas olika kompetenser för barnets och familjens bästa. Det mångprofessionella arbetet bör vara ett processformat arbete som styrs av de konkreta mål som har ställts upp i samråd med klienten och av en medveten utvärdering av det målinriktade arbetet.

Rekommendation 3.

Det mångprofessionella samarbetet bör ledas på ett mycket praktiskt och relativt strukturerat sätt. I detta arbete bör man förstärka de professionellas kompetens via ett utvecklande grepp och utnyttja olika arbetsmetoder som förstärker kompetensen. De möjliggör det mervärde som den mångprofessionella kompetensen kan ge barnet och familjen.