Skärselden och nunnornas förböner

En av birgittinnunnornas viktigaste uppgifter var att be för de själar som befann sig i skärselden. Efter döden måste själen tillbringa tid i skärselden för att renas innan den kunde stiga upp till Gud i Paradiset. Tiden i skärselden beskrevs som annorlunda än tiden i världen. Ett år i skärselden antogs kännas mycket längre än ett år på jorden på grund av de oerhörda lidanden som upplevdes där. Nunnornas förböner kunde lindra själarnas lidande och förkorta tiden som själarna var tvungna att tillbringa i skärselden.

En dotter i klostret

Under medeltiden var det vanligt att skicka döttrar till kloster för att bli nunnor. I klostret var dotterns uppgift att särskilt be för sina näras själar, både de levande och de döda. Donatorer till klostren brukade vanligtvis noggrant ange hur klosterfolket skulle nämna dem i sina böner. Nunnornas uppgift ansågs viktig eftersom de hade ägnat sina liv åt gudsdyrkan och ansågs därför ha en närmare relation till klostrets skyddshelgon (Heliga Birgitta, Sankta Anna och Jungfru Maria) och Gud. Man trodde således att nunnornas böner var särskilt verksamma för att hjälpa själar i skärselden.

Förböner var en ytterst viktig uppgift, och i nunnornas dagliga schema var det tydligt angivet när de skulle be för klostrets vänner. Förböner skapade en viktig länk mellan klostergemenskapen och det omgivande samhället.