En fördelning på tre stånd

I Uppenbarelsernas andra bok, kapitel 20, berättar Birgitta om samhällets tre stånd, som symboliseras av tre gestalter: Prästen (kyrkan), riddaren (adeln) och arbetaren (bonde – lekmän). Under Birgittas tid ansågs samhällets harmoni bestå i att varje stånd följde de roller som Gud hade gett dem. Kyrkan, eller prästerskapet, ansvarade för själarnas välfärd, adeln övervakade att lagarna följdes, och bönderna brukade marken. Detta mönster bör inte tolkas alltför bokstavligt, eftersom det var en idealbild som symboliserade en perfekt världsordning. I praktiken var samhället mycket mer mångfacetterat.

Ett brutet löfte

Enligt Birgittas synsätt var Gud nöjd så länge alla tre stånden utförde sina uppgifter. Om något av dem bröt mot sina uppgifter innebar detta att den samhälleliga harmoni som Gud hade skapat blev störd. Birgitta talar i sina uppenbarelser mycket om hur världssituationen var plågad av krig och pest, på grund av att prästerskapet och härskarna hade brutit mot det samhälleliga avtalet.