Östersjöregionen under senmedeltiden

Under Birgittas tid styrdes Sverige och Norge av en gemensam kung, Magnus Eriksson. Men efter hans regeringstid uppstod en situation där Sverige saknade en tydlig tronarvinge. Detta ledde till en maktkamp bland olika fraktioner av adeln. Dessa fraktioner allierade sig antingen med Danmarks kung eller Mecklenburgs hertig, eftersom de nordtyska hertigdömena också var betydande aktörer i Östersjöregionen. Östersjön fungerade som en geografisk och politisk förbindelse: maritima rutter knöt samman olika områden, och nationsgränser var inte lika strikta och tydliga som de är idag. Det fanns flera överstatliga aktörer, såsom adelsfamiljer och religiösa och ekonomiska organisationer, involverade i regionen.

Kalmarunionen

När Danmark och Norge redan hade förenats genom kungligt äktenskap, ledde den instabila situationen i Sverige till bildandet av den så kallade Kalmarunionen vid en sammankomst för riksråden i Kalmar år 1397. Unionen innebar att Danmark, Norge och Sverige förenades under en gemensam monark. Unionstiden präglades av turbulens och interna konflikter, och till och med väpnade konflikter, men unionen höll samman fram till 1520-talet.

Hansaförbundet

I Östersjöområdet verkade även det tyska Hansaförbundets handelsnätverk, som omfattade cirka 100 städer. Hansan var en betydande ekonomisk och politisk aktör, med Lübeck som den mest framstående staden. Hansanätverket sträckte sig ända till Livland, där staden Tallinn var en viktig knutpunkt i handeln med Novgorod.

Tyska Orden

Livland, det vill säga Baltikum, styrdes av den Tyska Orden som var en andlig riddarorden vars administrativa centrum låg vid Marienburgs slott i Preussen, cirka 60 kilometer sydost om staden Gdansk. Den Tyska Orden grundades i slutet av 1100-talet på initiativ av städerna Bremen och Lübeck för att försvara korstågfarare till Mellanöstern, men under 1200-talet förlades dess verksamhet till Preussen. Tyska orden var också en religiös organisation som hade påvligt godkännande. I Östersjöområdet fanns således många olika aktörer under Birgittas tid, och nästan alla var involverade i att sprida hennes klosterregel genom att etablera nya kloster på sina områden.