Maria – det himmelska rikets drottning
Jungfru Marias roll var central för Birgitta – dialogen med Maria utgjorde en betydande del av verket ”Himmelska Uppenbarelser”. I Birgittas fall var Maria starkt kopplad till hennes Kristus-mystik och hennes roll som Kristi brud. I visionerna bekräftar Maria till exempel att Birgitta är hennes sons legitima brud; Maria kallar till och med Birgitta sin svärdotter. På en mer allmän nivå var dyrkan av Jungfru Maria en central del av den medeltida europeiska kulturen: Maria var den mest populära helgonen och som Guds moder hade hon en särskild ställning i helgonhierarkin – hon var heligare än andra himmelska medlare.
Regent, jungfru och moder
Respekten för Maria började redan i tidig kristendom. Mariakulten växte särskilt i popularitet under 1100-talets feodala hov; vid den tiden tillskrevs Maria attribut av en härskarinnas egenskaper. Hon var Domina nostra, vår fru, med makt över himmelska angelägenheter. Hon var himlens drottning, i konsten ofta avbildad på en tron. Marias makt härstammade från hennes roll som Kristi moder. I många instruktiva berättelser beskrivs hur Jesus inte kunde vägra något åt sin mor. Maria vädjade ofta till sin son för syndarens skull.
Maria var också mater misericordiae, den barmhärtiga modern, som inte övergav sina trogna följare, hennes fromma anhängare. Därför berättas i många exempelberättelser hur allvarliga synder kunde förlåtas om man hade varit en trogen anhängare av Maria under sitt liv. Den moderliga påverkan över sonen var förmodligen en känd företeelse för många lekmän som hörde exemplen. Trots hennes igenkännlighet var dock Maria inte bara en vanlig mor, eftersom hon samtidigt också var jungfru och därmed en unik kvinna.
”Guds moder, be för oss”
Marias betydelse under medeltiden yttrar sig i olika berättelser, bilder, föremål och kyrkor tillägnade henne, samt genom det faktum att Ave Maria var en av den tidens mest kända böner. Det är inte förvånande att reformatorerna ifrågasatte och nedvärderade Marias roll, vilket ledde till att respekten för Maria avtog i det protestantiska Europa. På den katolska sidan var reformationstiden en blomstringsperiod för Mariakulten. Katolska kyrkans koncilier stärkte denna kult och Maria användes som ett redskap för att konvertera nya områden i den tidigmoderna tiden, särskilt i de nyupptäckta områdena över haven.