Birgitta i det medeltida helgonfältet

Heliga Birgitta blev Nordens mest framstående helgon, och hennes inflytande spreds genom hennes klosterorden över hela Europa. Hon var emellertid inte det första betydande nordiska helgonet med internationell betydelse: Sankt Olof i Nidaros (Trondheim) var välkänd, och pilgrimer kom långväga ifrån för att besöka hans relikskrin.

I Norden fanns det många lokala helgon. De tidigaste av dem var främst kungar, biskopar, munkar och nunnor som led martyrdöden medan de försvarade kristendomen. Birgitta var unik i denna skara: en kvinna som hade himmelska uppenbarelser, en politiskt engagerad änka och mor till åtta barn. Birgitta kan jämföras med andra betydande kvinnliga mystiker från medeltiden, såsom Katarina av Siena, Hildegard av Bingen och Margery Kempe, men Birgitta var den enda som grundade sin egen klosterregel.

Efter Birgittas kanonisation ökade processerna för att helgonförklara lokala helgon i Norden, men de avbröts i och med reformationen. Många av dessa senmedeltida helgon hade kopplingar till Birgitta eller birgittinorden; sådana var till exempel Birgittas dotter Katarina, Linköpingsbiskopen Nils Hermansson och Åbos biskop Hemming.

Birgitta efter reformationen

I katolska Europa har Birgitta behållit sin helgonstatus genom århundradena efter reformationen. I Norden, där Birgittas kult och birgittinorden hade sin kärna, förändrades dock situationen: inom lutherdomen sågs helgon som exempel på dygdiga individer, men deras roll som gudomliga förmedlare accepterades inte. Pilgrimsfärder och votivgåvor blev fördömda och till slut förbjudna aktiviteter. Birgittas roll förblev emellertid stark, särskilt i Sverige, men intresset tog nya former. Under 1600-talet använde adeln sina påstådda eller verkliga kopplingar till Birgitta för att framhäva sin egen ställning och särskilt sin släkts auktoritet. Birgitta började också snabbt dyka upp som en karaktär i skönlitterära verk, pjäser och romaner.

En politisk ikon i en föränderlig värld

I Sverige upplevde intresset för Birgitta en ny blomstringstid under nationalismen på 1800-talet och den första vågen av feminism. Birgitta användes som ett exempel på en begåvad och produktiv kvinna inom rörelsen för kvinnlig rösträtt. Samtidigt väcktes intresset för den katolska historien till liv och Societas Sanctae Birgittae (Heliga Birgittas Sällskap) grundades i Sverige år 1920.

År 1999 utnämnde påven Johannes Paulus II Birgitta till Europas skyddshelgon. Idag firas hennes helgonfest den 23 juli, vilket är hennes döds- eller helgonförklaringsdag. En annan helgdag är hennes kanoniseringsdag i oktober; den ändrades från den 7:e till den 8:e under 1600-talet och ändringen har bekräftats i senare helgonkalendrar. I de finländska almanackorna firas dock Birgittas namnsdag fortsättningsvis den 7 oktober.