Farans år och kyrkomötet i Konstanz

Schismen fortsatte i flera årtionden och det fanns till och med perioder då det var tre påvar samtidigt. Konflikten löstes först år 1417 vid konciliet i Konstanz, där kyrkans ledare samlades och nådde en överenskommelse. Vid konciliet valdes Martin V till påve för hela den katolska kyrkan.

Det stora västliga schismen hade allvarliga konsekvenser för birgittinorden. Med flera påvar som styrde samtidigt var helgonförklaringen av Birgitta och birgittinordens klosterregel samt deras främsta privilegier godkända av påven i Rom. Anhängare av påven i Avignon ifrågasatte besluten från Rom. Detta medförde att Birgitta och birgittinordens ställning hamnade under kritisk granskning i förhandlingarna om att ena den västliga kyrkan vid Konstanz-konciliet.

Birgittinerna sände delegationer till konciliet för att försvara Birgitta och deras klosterregels ställning. Vid konciliet fanns det också starka kritiker av Birgitta, som den berömde franske teologen Jean Gerson (1363–1429). Samtidigt hade birgittinerna starka stödjare, som kung Erik av Pommern (1381–1459), hans gemål drottning Filippa och Filippas bror, Englands kung Henrik V.

Dubbelklostren i farozonen

Birgittinorden lyckades bevara Birgittas status som helgon och sina viktigaste privilegier, men påven Martin V förbjöd birgittinerna och andra ordnar att ha dubbelklostermodellen, där nunnor och munkar bodde på samma klosterområde. Detta orsakade en allvarlig kris för birgittinerna, eftersom påven beordrade birgittinbröderna att lämna sina kloster och grunda egna. Detta påbud verkställdes dock inte eftersom birgittinernas representant i Rom, ordensprokuratorn Lucas Jacobi och andra anhängare, försvarade den birgittinska dubbelklostermodellen.

Den slutgiltiga lösningen på frågan nåddes först vid kyrkomötet i Basel år 1436, då den nya påven Eugenius IV upphävde förbudet mot dubbelkloster. Under tiden då det officiella förbudet gällde, grundades inga nya birgittin-kloster förutom Munkeliv år 1425 i Bergen, Norge. Efter att förbudet upphävdes blossade en ny entusiasm upp i olika delar av Europa för att grunda nya birgittinkloster. Denna våg av grundande inkluderade även klostret i Nådendal, som grundades år 1438 i Åbo stift.