Smutsvatten och knuffande

Birgittas agerande irriterade särskilt adeln och de manliga medlemmarna av riddarståndet, eftersom hon blandade sig i rikspolitiken och påverkade kungens beslut. Motståndet från Birgittas motståndare inom eliten, såsom Knut Folkesson och Karl Näskonungsson är väl dokumenterat. Knut Folkesson tillhörde kung Magnus Erikssons innersta krets och avundades Birgittas inflytande. Knut betraktas till och med som Birgittas huvudmotståndare vid det svenska hovet. Båda männens agerande eskalerade till och med till fysisk konfrontation med Birgitta genom att hälla smutsigt vatten och knuffa henne.

En fiende som drunknar i blod

Knut Folkesson ville förlöjliga Birgitta och en gång hällde han smutsigt vatten över henne genom fönstret. Enligt vittnen hoppades den ödmjuka och tålmodiga Birgitta att Gud skulle ha medlidande med mannen. Troligtvis var Birgitta rasande efter att ha blivit dränkt i smutsigt vatten och hon fick passande nog visioner från Gud om Knut Folkessons kommande öde. Hon fördömde riddarens valda väg och uppmanade honom att ångra sig – annars skulle han drunkna i sitt eget blod. Knut trodde inte på Birgittas varningar utan förlitade sig på Guds nåd. Han dog några år senare, troligtvis 1348, av näsblod.

Faran i folkmassorna

Även riddare Karl Näskonungsson var avundsjuk på Birgittas inflytande vid hovet. Han skadade först Birgitta med sina ord, men försökte också skada henne genom att störta över henne i folkmassan. Kungen ville straffa mannen, men Birgitta vädjade om nåd för Karl. Även Karl mötte sin död ganska snart efter händelsen. Medan Birgittas inflytande växte, ökade eliten sin irritation och motstånd: Birgittas visioner hånades som fantasier och drömmar, och Birgitta som maktlysten. Birgitta svarade på kritiken med visioner om syndigt elände i helvetets eld och uttryckte sin oro för kritikernas framtid och själens tillstånd.