Det fromma livet i skuggan av arvsynden
Arvsynden
Uppfattningar om synd var centrala i den medeltida världen. Synden härstammade från Evas och Adams arvsynd när de enligt Bibelns Mosebok åt av frukten från det förbjudna trädet, varpå de förvisades från paradiset. Genom syndafallet var människan sedan dömd till döden, men hade möjligheten att bli frälst. Dopet renade det nyfödda barnet från arvsynden och som kristen människa kunde man genom fromma handlingar, såsom regelbundna böner, påverka sin börda av synd och därigenom till och med frälsa sig själv när domens dag närmade sig.
Dödssynder och dygder
Bibeln tolkades ofta under medeltiden på ett sätt som kategoriserade människors syndiga handlingar. Den vanligaste (teologiska) uppfattningen var idén om de sju dödssynderna och de motsvarande sju dygderna. De allvarligaste synderna ansågs vara andliga synder och inkluderade högmod, avund och vrede. Kroppsliga synder utgjorde en annan kategori, såsom lathet, girighet, frosseri och lust. De motsvarande dygderna var tro, hopp, kärlek till nästan, försiktighet, måttfullhet, mod och rättvisa.
Arbete för frälsning
Den medeltida människan kände till sätten på vilka synd kunde försonas. Centralt var ångern, det vill säga att bekänna sina synder och att utföra botövningar som pålagts av prästen. Särskilt under senmedeltiden blev det vanligt att skaffa avlat; detta var ett sätt att minska tiden som själen skulle lida i skärselden efter döden. Avlat kunde erhållas genom att utföra goda gärningar och visa ånger. En vanlig metod för att visa ånger var att göra en pilgrimsfärd till närliggande kyrkor eller särskilt heliga platser såsom Rom eller Jerusalem. På vissa dagar kunde ett besök i en specifik kyrka öka avlaten. Mängden erhållen avlat varierade, men idén var att en viss mängd avlat motsvarade den tid som minskades från en persons tid i skärselden. Skärselden var en plats där själen renades från synder efter döden, om inte personens synder var så allvarliga att hen hamnade direkt i helvetet. Mot slutet av medeltiden spreds tanken att förlåtelse för dåliga handlingar inte nödvändigtvis behövde förvärvas genom egna gärningar, utan avlat kunde också köpas med pengar.
Frälsning
Ur ett trosperspektiv var meningen med livet att sträva mot frälsning. För den vanliga människan var frälsningen en önskedröm, ett mål som förväntades bli möjligt genom att leva ett så dygdigt liv som möjligt, förvärvade avlatsbrev, samt genom bönerna som utfördes för en avliden själ. Den slutgiltiga frälsningen inträffade i Guds rike efter domedagen.