Guds trumpet ljuder för kungar och påvar

Birgitta bröt mot tidens normer och var exceptionellt aktiv inom politiken. Under medeltiden förväntades inte kvinnor direkt uttrycka sig politiskt, och de hade ingen officiell makt, förutom kanske några drottningar och adelsänkor (såsom Birgitta). Birgittas inflytande grundade sig på visioner, på att hon var Guds språkrör.

Visionerna gav henne möjlighet att agera: Till exempel uppmuntrade hon kung Magnus Eriksson till en “korstågsliknande” expedition mot Novgorod i öst. På samma sätt inspirerade hon biskop Hemming av Åbo att ge sig i väg på en resa för att mäkla fred mellan Frankrike och England. Länderna var mitt i det så kallade hundraårskriget, och Birgitta skrev till båda hoven och uppmanade kungarna till fred. Enligt Birgittas vision skulle Hemmings resa även leda till att få påven Clemens VI (1342–1352), som höll hov i Avignon, övertalad att återvända till Rom. Trots Birgittas budskap stannade påven kvar i Avignon och fredsförhandlingarna mellan Frankrike och England var inte framgångsrika.

År 1349 reste Birgitta till Rom. En del av anledningen var kyrkans jubileum, det festliga året 1350, då alla som besökte Rom kunde få frikostig avlat för att bli renade från sina synder. Redan när hon var i Sverige hade Birgitta haft visioner som berättade för henne att hon skulle tillbringa sina sista år i Rom och förbättra stadens andliga situation.