Biografin och kanonsationsmaterialet

Efter Birgittas död skrevs det också en biografi, en så kallad vita, om henne i Italien, liksom om nästan alla helgon med omfattande kult. Birgittas kanonisationsprocess inleddes år 1374 och den inkluderar vittnesmål om Birgittas liv, visioner, mirakel som hon utförde under sitt liv och de mirakel som utförts efter hennes död. Birgittas kanonisationsprocess följer inte samma strukturella uppdelning mellan hennes liv och mirakel efter döden som många andra helgonförklaringsprotokoll från samma tid. Birgittas process är indelad i avsnitt som innehåller praktisk information om förhör och mirakel dokumenterade av svenska kyrkomän (Acta). I en annan del finns vittnesmål från Italien (Attestaciones). Efter kanonisationsförhören behandlades Birgittas helighet även i en kanonisationsbulla utfärdad av påven år 1391.

Birgittas berömmelse sprids som en del av predikningar

Birgittas helighet beskrivs på olika sätt i olika typer av texter. Till exempel var Vadstenabröderna aktiva predikanter, och till denna dag har cirka 120 predikotexter för Birgittas festdagar bevarats. I sina predikningar använde birgittinbröderna ofta Birgittas Himmelska Uppenbarelser som inspirationskälla; ibland hänvisar predikningarna också till vittnesmålen i kanonisationsprocessen, särskilt om Birgittas dygdiga liv och de mirakel hon utförde under sitt liv.

En vanlig beskrivning är att Birgitta anspråkslös, kysk och ödmjuk. Hon var generös mot de fattiga och hängiven sina böner, liksom flitig i fasta och pilgrimsfärder. Även om Birgitta själv betonade måttlighet i utövning av askes, förundrades bröderna ibland i sina predikningar över “hur en så skör person kunde uthärda sådan kropps tuktan” när de beskrev Birgittas sätt att praktisera sin hängivelse.