Tvivel, kritik, skolastik

Under medeltiden stod den akademiska filosofin och teologins syn på att lösa trosfrågor i stark kontrast till Birgittas mysticism. Den skolastiska metoden tog inte hänsyn till uppenbarelser och profetior; i stället närmande man sig olika frågor genom resonemang baserade på lärda skrifter. När verket ”Himmelska Uppenbarelser” granskades av teologer inför kanoniseringen, påpekade de lärda att visionerna innehöll flera felaktiga och motsägelsefulla tolkningar av innehållet i Bibeln.

Däremot trodde inte Birgitta på kall rationalism som en källa till andlig kunskap. Således var mystik och skolastik i grunden oförenliga. I förordet till den åttonde delen av Birgittas Uppenbarelser konstaterar biskop Alfonso (Birgittas biktfar) att utvärderingarna av uppenbarelserna verkligen kan göras endast av en person som besitter både teoretisk kunskap om texterna i Bibeln och kyrkofädernas skrifter relaterade till deras innehåll, samt personlig erfarenhet av det andliga livet och himmelska visioner.