Almanackor avspeglar skriftspråket
Förändringar och kontakter är en del av alla språk. Finskan är inget undantag i detta avseende. Under århundraden och årtusenden har språket påverkats av både interna och externa faktorer som har gjort det finska språket till vad det är i dag. Inom språkvetenskapen kan man närma sig det förflutna bland annat genom språkhistoria och historiska språkkontakter. Språkhistoria är, som namnet antyder, studium av språkets utveckling och förändring över tid. Språkkontakt innebär att två eller flera språk interagerar med varandra, vilket kan leda till en rad tillfälliga eller permanenta förändringar i fonologi, morfologi, syntax eller ordförråd. I den här texten undersöker vi vad man kan utläsa av språket i 1700-talets almanackor om utvecklingen av det finska skriftspråket och om svenskans inflytande på finskan.
Svensk påverkan på det finska språket
Språkområdena för svenska, ett nordiskt språk, och finska, ett östfinskt språk, och deras tidigare stadier har varit i kontakt med varandra i århundraden. Dessa influenser har varit asymmetriska i den meningen att det med undantag för de finlandssvenska språkformerna knappast finns något finskt inflytande i svenskan. När det gäller lånord från finska till svenska kan till exempel pojke (från poika), ria (från riihi) och pörte (från pirtti) ges som exempel. Å andra sidan finns det en mängd svenska strukturer, ortografiska konventioner och ord som har kommit in i det finska skriftspråket.
Olika lexikala och strukturella fenomen av svenskt ursprung i språket i de finska almanackorna från 1700-talet kan ofta spåras direkt till de svenska almanackorna från samma år. I en text som ger anvisningar om jordbruk har till exempel flera sammansatta verb översatts mycket troget enligt den ursprungliga modellen, som i sig själv är främmande för det finska språket: upkastas, som i den finska almanackan översätts med ylösheitetään, och utbredes, som i sin tur har översatts med uloslewitetään. Uttrycket nijstä suurista Maa-Päärynistä (de stora Jord-Päronen) är intressant på flera sätt. För det första upprepar den finska texten det artikelsystem som är typiskt för svenskan. För det andra upprepar Maa-Päärynistä skrivkonventionerna för substantiv i den svenska texten. För det tredje återspeglar exemplet en lexikalisk kontakteffekt, eftersom det är det svenska (jord)päron som är förebilden för det finska ordet peruna, ’potatis’.
Bild: Finska almanackor från 1735 och 1801. Samlingarna vid Åbo universitets bibliotek.
Gammal ortografi
I Agricolas tidiga finska texter fanns det ingen princip “ett ljud – en bokstav”. Samma fonem kan därför ha använts på olika sätt i olika sammanhang. Betäckning av ljuden /e/ och /ä/ var särskilt förvirrande, eftersom samma bokstäver användes för båda ljuden. Även när dubbla konsonanter lästes som två ljud angavs oftast inte vokallängd. Påverkan från främmande språk kan ses här: i svenskan markerades till exempel långa vokalljud inte systematiskt med två bokstäver, och vokallängden angavs vanligtvis inte, vilket inte heller är fallet i modern svenska.
I texter skrivna på 1700-talet, t.ex. Laurentius Tammelins almanacka från 1705, är ortografin mer konsekvent. Markeringen av korta vokaler är i stort sett densamma som i dag, medan markeringen av långa vokaler varierar. Senare på 1700-talet etablerade sig bruket att skriva långa vokalljud med två bokstäver. Till skillnad från Agricolas tidiga texter markerades /e/- och /ä/-ljuden med samma bokstäver.
Likheter mellan 1500- och 1700-talets texter är bland annat konsonantkluster, till exempel x för /ks/ och tz för /ts/. I de tidigaste almanackorna markerades kommatecken i texterna med snedstreck, precis som på Agricolas tid. Stora bokstäver användes inte bara i början av meningar och för egennamn. Detta gjordes för att betona något i texten och för att fästa läsarens uppmärksamhet på viktiga ställen.
Text: Atte Huhtala, Raisa Kaakko och Janne Kurvi
Källor
Häkkinen, Kaisa 1997: Kuinka ruotsin kieli on vaikuttanut suomeen? Sananjalka 39. Suomen Kielen Seura, Turku.
Larsson, Lars-Gunnar 2014: Finska lånord och dåligt öl. Slovo. Journal of Slavic Languages, Literatures and Cultures 55.