Från thorsmånad till juulmånad
Nu för tiden har månaderna latinska namn i den svenskspråkiga almanackan. Så har det inte alltid varit. På 1700-talet användes gamla, ursprungligen svenska namn på månader vid sidan av de latinska namnen. Till exempel stod det latinska och svenska namnet bredvid varandra så att det latinska namnet Januarius nämndes först och sedan det svenska namnet Thorsmånad. Det är också typiskt att namnen har skrivits med olika tryckstil så att det latinska namnet oftast har skrivits på antikva medan det svenska namnet har skrivits på fraktur. I 1725 års kalender har det svenska namnet även skrivits i rött och därför framträder det tydligare.
Bild: I 1725 års almanacka har namnen på månaderna skrivits med olika tryckstil. Nationalbiblioteket.
De svenska namnen på månaderna i 1725 års almanacka är thorsmånad, göjemånad, marsmånad, aprilmånad, majemånad, midsommarmånad, hömånad, skördemånad, höstmånad, slachtmånad, wintermånad och juulmånad.
Thorsmånad (också torsmånad och torremånad) kan låta lättförklarligt. Man hänvisar till guden Thor. Detta är fel. Egentligen kommer namnet av det dialektala ordet torre, vilket sannolikt är besläktat med adjektivet torr som vi använder även i modern svenska. Thorsmånad, torsmånad och torremånad har också förekommit, och gör det fortfarande ibland i södra Sverige, som namn på månaden mars. Göje är ett gammalt och dialektalt ord för en slags tunn snö. Göjemånaden är alltså snömånaden.
Mars, april och maj heter marsmånad, aprilmånad och majemånad i 1725 års almanacka. I några gamla almanackor kan man även hitta namnen wårmånad, gräsmånad och blomstermånad. Mars, april och maj kommer från de romerska namnen på månaderna. Mars hänvisar till den romerska krigsguden Mars. April har en osäker betydelse men tros komma från det latinska ordet aprilis vilket betyder öppna. Man kan tänka sig att växterna och naturen börjar ”öppna” sig i april. Maj kommer likaså från latin. Ordet maius tyder antagligen på den grekiska gudinnan Maia.
Midsommarmånad, hömånad, skördemånad, höstmånad, slachtmånad, wintermånad och juulmånad kräver inte särskilt mycket förklaring. De är nämnda efter årstiderna (höstmånad, wintermånad) eller någon verksamhet eller högtid som är aktuell under månaden i fråga (midsommarmånad, hömånad, skördemånad, slachtmånad, juulmånad). Under hömånaden torkade man hö till djurfoder, i skördemånaden skördade man sina åkrar och i slachtmånaden slaktade man djur till näring för den kommande vintern. Några betydelser kan ha fallit i glömska med tiden då vi har avlägsnat oss från det agrara samhället och gått mot ett industriellt och urbaniserat samhälle.
Några av dessa ovannämnda gamla månadsnamn påminner mycket om de månadsnamn som förekommer i finska. De låter nästan som direkta översättningar, särskilt hömånad, skördemånad, höstmånad och juulmånad, som på finska heter heinäkuu, elokuu, syyskuu och joulukuu. Troligen är de ändå inte översättningar. Månaderna har helt enkelt fått sina namn efter samma fenomen och aktiviteter såväl i finska som i svenska.
Varför används de gamla svenska namnen inte längre i kalendern? En del av de gamla namnen har varit i bruk redan i den fornsvenska och den gammalnordiska kalendern. Romerska namn har kommit till Sverige från och med 1100-talet men i folkspråk och i almanackor användes de gamla svenska namnen ännu på 1800-talet vid sidan av romerska namn. Romerska namn blev ändå de som används i dagens kalender.
Text: Meri Pulkkinen och Anton Kultanen
Källor
Institutet för de inhemska språken